Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaknade hos mig vid tanken på lifvets oförrätter,
äfven mot de ädlaste menniskor.
Klockan var nära åtta på aftonen, innan jag nådde
stället, der den tysta grafven slöt i sitt sköte den, som
jag så ofta hade längtat att äga i lifvet, hvars ömma
deltagande varit så dyrbart för mitt hjerta. Jag
väcktes ur mina drömmerier genom vingslagen af en liten
fogel, som från det närastående trädets topp flög ned
till det anspråkslösa trädkorset, på hvilket stod ristadt:
”Gömdt är glömdt”, och qvittrade sin aftonbön till Gud.
Härvid hopknäppte äfven jag andägtigt mina händer,
tårar fugtade mina kinder och med rördt hjerta tackade
jag Gud för detta ögonblick och för allt godt han mig
bevisat. Då allt kort förut förekom mig så dystert och
mörkt, syntes det nu mig i en helt annan dager; allt
belystes nu herrligt af ett gudomligt ljus och en inre
öfvertygelse sade mig: min mor är ej död, hon sofver
blott och hennes moderliga hjerta slår för mig ännu i
höjden.
Efter någon stunds vistande bland de dödas
boningar, önskade jag åter komma ut i det fria och begaf
mig således bort från denna dystra ort. På hemvägen
stadnade jag af en händelse vid en liten koja och
kastade en blick dit in genom det öppna fenstret, oaktadt
det opassande i en sådan nyfikenhet. Men hvem skulle
ogilla min åtrå, isynnerhet då man betänker, att jag
var läkare. Vid nogare betraktande genom de, endast
tu! hälften sammandraga, glesa gardinerna, varseblef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
