Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Segermans barn, äfvensom om hans snara inträffande i
Finland.
Notarien Snabbstedt fann sig uppfordrad att
skriftligen underrätta Robert P. härom, och bad mig
åtfölja sig till Axel Segerman. Vi gingo och enligt vår
önskan träffade vi honom hemma. Några minuter
stannade Snabbstedt tvekande, innan han kunde uttala
ändamålet med besöket. Ändtligen bröt han tystnaden, i
det han yttrade: Förtörnar det dig broder Segerman,
om en fader från en aflägsen trakt närmar sig sina
barn, för att göra anspråk på en egendom, som för
tjugufyra år sedan tillhört er gemensamt? Månne ej
hans dagar varit långa och glädjelösa sedan han
blifvit en främling öfverallt, tänkande på de förflutna
ljufva och bättre tider, som han fordom framlefde i den
kära fosterbygden?
Häpen, blek och mållös åhörde Axel Segerman
underrättelsen om en faders återkomst, som beredt hans
älskade moder så bittra stunder och orsakat hennes
förtidiga död. Med hvilken känsla skulle han betrakta
en så afskyvärd faders ankomst: huru kunna
tillerkänna honom den heliga rätt, en far eger öfver sina barn?
Med tanken på modrens lidna oförrätter, missnöjd med
hela verlden, ödet, skickelserna, öfverlemnade Axel sig
åt betraktelser, och valde, efter något öfvervägande, det
beslut, som var det enklaste och värdigaste en son,
nemligen att öfverlemna all rätt öfver egendomen åt den
samvetslöse fadren. Han ville äfven öfvertala sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
