Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kunna trifvas derstädes, — vill jag endast erinra
dig om min lilja i Åbo. Du skrattar häråt och jag
kan icke hjelpa det; men det har blifvit en fix idé hos
mig — kalla det svärmeri om du vill — att jag
kommer att återse denna intagande varelse och under
andra förhållanden än dem, under hvilka hon först
uppenbarade sig för mig. Ty att hon icke är det, hvad
skenet utvisar, derom är jag fullkomligen öfvertygad,
och väntar tålmodigt att ett gynnsamt öde slutligen skall
framställa henne för mig uti hennes rätta gestalt. Oaktadt
jag, som sagdt, icke lemnar några fugtiga himmelsblå
eller bruna ögon efter mig, så förefaller det mig som
om det icke skulle stå rätt till med mitt lugn, då jag
nu skall gå att säga de personer ett, troligen evigt,
afsked, med hvilka jag lefvat nära ett års tid på en
förtrolig fot och af hvilka jag njutit så mycken
vänskap och välvilja.
I Uleåborgs tärnor, lysande genom er skönhet, ert
förstånd och ert hjertats godhet, I skolen ständigt
erinra mig de glada stunder — stunder outplånliga utur
mitt minne — hvilka jag tillbragt uti edert sällskap:
De skola stå uti mitt minne
Som Pharus eld på fjerran strand;
Som tröstens engel står derinne
I templet vid en offerbrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
