- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
77

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi kommo snart fram till deras boning vid
Arseniigatan och inträdde i en väl möblerad sal, hvarest en
tjensteflicka kom oss till mötes med ett par brinnande
vaxljus. De unga damerna aftogo sina kappor och
bådo mig göra detsamma. Jag stannade qvar och i hast
uppdukades en så kallad thésoupér. Den skämtsamma
Ida föreföll mig ganska näpen och underhållande, men
tillika okonstlad. Man tyckte sig hos henne finna en
viss, icke ringa grad, af bildning, men utan den
minsta portion af förställning. Jag erfor hos henne ett fint
omdöme; hon talade med lätthet och upprepade ofta
nog, att hon mera tyckte om Köpenhamn än Abo.

Jag märkte af deras uttal att de begge systrarne
icke alltid varit bosatte i Finland. Deras sällskap var i
det hela så angenämt, att jag var ledsen öfver att
icke förr hafva varit i tillfälle att göra deras bekantskap;
men jag gladde mig dock nu deröfver att framdeles få
förnöta någon ledig stund hos dem. Jag kan ej neka,
att Emilia hade fått ett mägtigt inflytande öfver min
själ. Hennes eldiga blick sväfvade ständigt för mig
och jag frågade mig, hvarföre jag, då hon första
gängen väckte min uppmärksamhet, försummade att göra
för henne hvad mitt hjerta önskade.

Konversationen för aftonen var slut; jag tog min
hatt och skulle begifva mig hem då Emilia framräckte
en annotationsbok, deri hon med snabbmåleri föreställt
Nikolaitorget i Åbo, der vi första gången träffades.

— Ack herr doktor, sade Emilia, får jag tillägga, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free