Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag gått vilse — och vid min ursäkt erbjöd hon sig
att lysa mig ned för trappan. Med en artig komplimang
skiljdes vi åt. Jag hade ännu ett par trappsteg qvar;
men under det jag famlade i mörkret, möter mig en
manlig basröst som genast i vredesmod öfverföll mig
med oqvädingsord; den obekante fattade mig dessutom
i bröstet och ville hindra mig att komma undan.
Uppbragt deröfver, då jag intet ondt visste med mig,
fattade äfven jag min motståndare och gaf honom en
sådan stöt, att farstun dervid gaf eko. Endast ett doft
sorl hördes och allt blef tyst. Jag tviflar om mannens
återfående, känner ej personen och vågar ej vidtaga
några åtgärder till hjelp, utan beder dig förbindligast
följa mig och göra hvad som står i din förmåga.
Med deltagande skyndade jag att hjelpa, om hjelp
icke vore för sen. Men huru stegrades ej min
bestörtning, då han förde mig till samma hus, der flickorna
Kindblad bodde. Jag ilade trapporne uppför, då jag
möttes af en jungfru med lykta. ”Jag är läkare, sade
jag, har någon skadat sig här i huset?”
— Ja visst har kapten fått sig en dugtig smäll;
men ondt krut förgår ej så lätt.
— Han lefver således ännu — och hvar finns han?
— Han blef uppburen på sina rum och vårdas der
af sina döttrar.
— Jag följer med dig, sade Axel Segerman. Vid
öppnandet af dörren trädde Emilia emot mig. Vittnar
ej er ankomst, sade hon, att ni är en Herrans engel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
