Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bara de inte på lek släppa honom från grenarna eller
döda honom av tanklöshet, hyser jag ingen fruktan för
människoungen. Han är vis och kunnig i många stycken, och
framför allt har han ögon, som sätta skräck i Djungelfolket.
Men — och det är en stor olycka — han är i Bandarlogs
våld, och som de bo i träd, frukta de inte någon av vårt
folk», sade Bagheera och slickade betänksamt sin ena
framtass.
»Åh, vilken fårskalle jag är! Åh, vilken dum, tjockhuvad
fårskalle jag är!» sade Baloo och rullade åter ut sig med en
knyck. »Det ligger sanning i vad Hathi, den Vilda Elefanten,
brukar säga: ’Envar har sin skräck’. De där Bandarlog
frukta Kaa, Klippormen. Han kan klättra lika bra som de
själva. Han rövar apungar under natten. Blotta
viskningen av hans namn kommer deras otäcka svansar att rysa
av köld. Låtom oss gå till Kaa.»
»Vad kan han göra för oss? Han tillhör inte vår stam, ty
han går inte på fötter — och så har han så elaka ögon», sade
Bagheera.
»Han är mycket gammal och mycket listig. Och
framför allt är han alltid hungrig», sade Baloo förhoppningsfullt.
»Lova honom bara en massa getter.»
»Han sover ju en hel månad, sedan han fått sig ett
ordentligt mål. Han kanske sover nu, och om han också är vaken,
så kanske han föredrar att själv döda sina getter», sade
Bagheera, som endast obetydligt kände Kaa och av naturen var
misstänksam.
»Ja, då blir det du och jag tillsammans, gamla jägare,
som ska få honom att ta reson», svarade Baloo och skubbade
sin slitna bruna bog mot pantern; och så drogo de bort för
att leta efter Kaa, Klipp-pyton.
De funno honom utsträckt på en varm klippavsats i
eftermiddagssolen, där han låg och beundrade sin vackra nya
dräkt, ty han hade levat i avstängdhet de senaste tio dagarna
för att byta skinn; och nu var han riktigt grann, där han
svängde sitt trubbnästa huvud utefter marken, snodde sin
trettio fot långa kropp i fantastiska öglor och bukter och
slickade sig om munnen vid tanken på den middagsmåltid
han skulle få.
»Han har inte ätit», sade Baloo med en grymtning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
