Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså, det här är människopysslingen», sade Kaa.
»Mycket fint hans skinn, och för resten är han inte olik
Bandarlog. Var på din vakt, människounge, så att jag inte av
misstag tar dig för en apa någon mörk natt, när jag nyss
bytt om skinn.»
»Vi äro av ett blod, du och jag», svarade Mowgli. »Jag
har dig att tacka för lifvet från och med denna natt. Mitt
byte skall bli ditt byte, när helst du är hungrig, Kaa.»
»Tusen tack, Lille Bror», sade Kaa, men hans ögon
gnistrade. »Och vad månde en så morsk liten jägare
nedlägga för byte? Jag utber mig ynnesten att få följa med
nästa gång han drager ut.»
»Jag nedlägger ingenting själv — jag är för liten — men
jag driver rågetter mot dem, som kunna konsten. När din
mage är tom, så kom till mig och se, om jag talar sanning.
Jag har en smula färdighet i de här» — han sträckte ut
händerna — »och råkar du någon gång i en fälla, så kanske
jag kan betala skulden, i vilken jag står till dig, till
Bagheera och Baloo. God jakt åt er alla, mina mästare!»
»Bra talat!» brummade Baloo, ty Mowgli hade verkligen
tackat riktigt vackert.
Pyton sänkte sitt huvud ett ögonblick lätt mot Mowglis
axel.
»Ett modigt hjärta och en artig tunga», sade han. »Det
kommer att föra dig långt inom djungeln, pyssling. Men
drag dig nu skyndsamt härifrån med dina vänner. Gå
och sov, ty månen lutar till nedgång, och vad som nu skall
ske är ej nyttigt för dig att skåda.»
Månen höll på att sjunka bakom kullarna, och raderna
av darrande apor, som hade skockat sig tillsammans på
murar och tinnar, sågo ut som trasiga, fladdrande fransar.
Baloo gick ned till dammen för att få sig en klunk, och
Bagheera började ordna sin päls, då Kaa gled ut mitt på
terrassen och slog ihop käkarna med en ljudlig smäll,
som drog alla apornas ögon mot honom.
»Månen sjunker», sade han. »Är det ännu tillräckligt
ljust för er att se?»
Från murarna kom en klagan lik vindens suck i
trädtopparna:
»Vi se, o Kaa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
