Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära ravinen och varna Shere Khan. Slutligen hade
Mowgli fått ihop sin skrämda hjord vid mynningen av ravinen på
en gräsbeväxt liten slätt, som brant sluttade ned mot själva
ravinen. Från denna höjd kunde man över trädtopparna
se slätten nedanför; men vad Mowgli betraktade var
hålvägens sidor, och han såg med icke ringa belåtenhet, att de
voro nästan lodräta, medan vildvinet och klängväxterna,
som hängde ned över dem, icke skulle ge fotfäste åt en tiger,
som försökte klättra upp.
»Låt dem nu andas ut, Akela», sade han och höll upp
handen. »De ha inte vädrat honom ännu. Låt dem andas
ut. Jag måste ge Shere Khan bud om vem som kommer.
Vi ha honom i fällan.»
Han satte händerna för munnen och skrek nedåt hålvägen
— det var nästan som att ropa i en tunnel — och ekona
hoppade från klippa till klippa.
Först efter en god stund hörde man det släpande, sömniga
morrandet från en fullmätt tiger, som just vaknat.
»Vem ropar?» sade Shere Khan, och en praktfull påfågel
flaxade upp ur hålvägen under gällt skrikande.
»Jag, Mowgli. Nu är det tid, du boskapstjuv, att komma
till Rådsklippan. Ned, jaga ned dem, Akela! Gå på,
Rama, gå på!»
Hjorden hejdade sig ett ögonblick vid kanten av
sluttningen, men Akela gav hals med fullt jaktskall, och de
störtade utför en efter en, liksom strömdraget efter en ångare,
och sand och stenar virvlade kring dem. När de väl
kommit i farten, kunde intet hejda dem, och innan de ens kommit
ned på bottnen av hålvägen, fick Rama väder av Shere
Khan och bölade.
»Ha, ha!» sade Mowgli. »Nu vet du, vad det gäller!»
Och en störtflod av svarta horn, frustande mular och
stirrande ögon virvlade nedför hålvägen liksom klippblock vid
översvämning; de svagare bufflarna trängdes ut åt sidorna,
där de revo sönder sig på klängväxterna. De visste, vilket
arbete de hade för sig — det fruktansvärda anfallet av en
buffelhjord, som ingen tiger kan hoppas motstå. Shere
Khan hörde dundret av hovarna, reste sig och lunkade nedåt
hålvägen, spejande åt sidorna efter en utväg att undkomma;
men väggarna reste sig branta, och han måste fortsätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
