Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Räkna dem!» skrek Mowgli hånfullt. »Det kan hända,
att jag stulit någon av dem. Räkna noga, ty jag kommer
aldrig mer att gå i vall åt er. Farväl, I människobarn, och
tacken Messua för att jag inte kommer in med mina vargar
och jagar er upp och ned genom er gata.»
Han gjorde helt om och vandrade bort med Ensamvargen;
och då han blickade upp mot stjärnorna, kände han sig
lycklig.
»Nu kommer jag inte mera att sova i fällor, Akela.
Låtom oss nu hämta Shere Khans hud och ge oss i väg. Nej,
vi skola inte göra byn något ont, ty Messua har varit snäll
mot mig.»
När månen gick upp över slätten och kom den att se
mjölkvit ut, såg det förskräckta byfolket Mowgli med vargarna i
hälarna och med ett bylte på huvudet draga bort i den
jämna varglunk, som lämnar milen snabbt bakom sig. Då
ringde de i tempelklockorna och blåste i snäcktrumpeterna
högljuddare än någonsin; och Messua grät och Buldeo
broderade ut historien om sitt äventyr i djungeln, till dess
han slutligen påstod, att Akela hade rest sig upp på
bakbenen och talat som en människa.
Månen höll just på att gå ned, då Mowgli och de två
vargarna kommo till berget med Rådsklippan. Vid
vargmors håla stannade de.
»De ha drivit ut mig ur människoflocken, moder», ropade
Mowgli, »men jag kommer med Shere Khans hud för att
hålla mitt löfte.»
Vargmor kom stelbent ut ur hålan med ungarna bakom sig,
och hennes ögon glödde, då hon såg huden.
»Jag förutsade honom det den dag, då han pressade in sitt
huvud och sina skuldror i hålan här, traktande efter ditt liv,
lilla groda — jag förutsade, att jägaren skulle bli den
jagade. Det var bra gjort!»
»Lille Bror, det var bra gjort», sade en djup röst i
snåret. »Det har känts så ensligt för oss här i djungeln utan
dig.»
Och Bagheera skyndade fram till Mowgli’s nakna fötter.
De klättrade sedan tillsammans uppför Rådsklippan, och
Mowgli bredde ut huden på den flata sten, där Akela
brukade sitta, och höll den fast där med fyra bamburörsstickor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
