Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha varit nära sjuhundra skålpund. Han var ärrig över hela
kroppen efter vilda strider, men han var alltid beredd att
börja en ny. Han brukade vända huvudet åt ena sidan,
liksom vore han rädd att se sin fiende i ansiktet; men så sköt
han fram som en blixt, och när de väldiga tänderna sutto
ordentligt fast i den andra sälens nacke, kunde denna få
ge sig i väg, om han ville, men någon hjälp av Sjö-Snapp fick
han sannerligen inte. Dock hade Sjö-Snapp aldrig jagat en
sårad säl, ty det stred mot Strand-Reglerna. Han ville
endast ha utrymme vid havet för sin barnskara; men då det
fanns fyrtio eller femtio tusen andra sälar, som jagade där
för varje vår, kan man förstå, att det var ett förskräckligt
visslande, skällande, rytande och frustande på stranden.
Från en liten höjd, kallad Hutchinsonhöjden, hade man
utsikt över ett tre och en halv mil långt område, och detta
var betäckt av kämpande sälar, och bränningarna voro
fullpackade med huvuden av andra sälar, som skyndade mot
land för att få vara med om slagsmålen. De slogos i
brottsjöarna, de slogos på sanden, och de slogos på
barnkamrarnas blanknötta basaltklippor, ty de voro precis lika
dumma och bråkiga av sig som människor. Deras hustrur
kommo aldrig till ön förrän sent i maj eller tidigt i juni, ty de
hade inte lust att låta slita sig i stycken. De unga sälarna
på två, tre och fyra år, som ännu ej hade bildat eget hushåll,
tågade omkring en halv mil inåt land, tvärs igenom de
kämpandes led, och tumlade omkring under lek på sanddynerna
i flockar och legioner och nötte bort varenda liten bit av
grönt, som stack upp. De gingo under namn av
»holluschickie» — ungkarlarna — och det fanns av dem kanske
två eller tre hundra tusen ensamt vid Novastoshnah.
Sjö-Snapp hade just slutat sitt fyrtiofemte slagsmål en
vår, då Matkah, hans milda, blanka blidögda hustru, kom
upp ur havet; och han högg henne i nackbastet och kastade
ned henne på det område han utvalt, i det han barskt sade:
»Sen som alltid! Var har du hållit hus?»
Sjö-Snapp brukade aldrig äta någonting under de fyra
månader han stannade på stranden, och därför var han
vanligtvis vid dåligt humör. Matkah förstod, att det inte var
värt att svara. Hon såg sig omkring och kuttrade
inställsamt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
