Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öga kan följa rörelsen av ett ormhuvud, när det hugger, gör
detta saken mycket underbarare än någon trollört.
Rikki-tikki visste, att han var en ung mungon, och detta gjorde det
så mycket roligare för honom att tänka, att han hade lyckats
undgå ett anfall bakifrån. Det ingav honom självtillit, och
då Teddy kom springande utför sandgången, var
Rikki-tikki färdig att låta sig smekas. Men just som Teddy
lutade sig ned, var det någonting som slingrade sig litet i
sanden, och en tunn röst hördes: »Var på din vakt! Jag är
döden.» Det var Karait, den dammgrå lilla ormen, som
helst håller till bland grått vägdamm; och hans bett är lika
farligt som glasögonsormens. Men han är så liten, att ingen
tänker på honom, och därför gör han människorna så
mycket större skada.
Rikki-tikkis ögon blevo åter röda, och han dansade fram
mot Karait med den egendomliga vaggande och svängande
rörelse, som han hade ärvt av sin familj. Det ser mycket
komiskt ut, men detta sätt att gå är så fullkomligt
avvägt, att man kan göra det tväraste hopp åt vilket håll man
vill; och när man har att göra med ormar, är detta en fördel.
Om nu bara Rikki-tikki hade vetat, att han höll på att göra
någonting mycket farligare än att slåss med Nag; ty Karait
är så liten och kan vända så snabbt, att om inte Rikkis bett
träffade honom strax bakom huvudet, skulle han få
mothugget i ögat eller läppen. Men Rikki visste det inte; hans ögon
voro alldeles röda, och han vaggade fram och tillbaka,
spanande efter ett bra ställe att hugga in på. Karait gjorde ett
anfall. Rikki hoppade åt sidan och försökte rusa rakt på
honom, men det lilla otäcka dammgrå huvudet flög fram en
hårsmån från hans skuldra, och han måste hoppa över
hans kropp, med ormhuvudet tätt i hälarna på sig.
Teddy ropade upp mot huset: »Åh, titta hit! Vår
mungon håller på att döda en orm. Och Rikki-tikki hörde ett
skrik från Teddys mor. Hans far kom utspringande med
en käpp, men just som han kom fram till valplatsen, hade
Karait gjort ett nytt anfall men skjutit fram dubbelt för
långt, och Rikki-tikki hade gjort sitt språng, hoppat upp
på ormens rygg, pressat ned hans huvud mellan sina
framben och huggit sina tänder i ryggen på honom så långt upp
som han kunde få något tag. Bettet förlamade Karait, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
