Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knävecken rasslade. Underskogen på ömse sidor om honom
slets sönder med ett ljud som när man river lärft, ungträden,
som han böjde undan åt höger och vänster med sina bogar,
sprungo tillbaka och piskade hans sidor, och stora knippen
av hoptovade klängväxter hängde ned från hans betar,
då han slängde huvudet från ena sidan till den andra och
plöjde sig väg. Lill-Toomai lade sig nu ned tätt utefter
den stora nacken, för att inte någon svängande gren skulle
sopa ned honom på marken, och han önskade, att han vore
tillbaka i lägret igen. Gräset började bli blött, och Kala
Nags fötter sögo och smackade, då han satte ned dem, och
nattdimman i dalbottnen gjorde Lill-Toomai frusen. Där
var ett plaskande och ett trampande och ett brusande av
rinnande vatten, och Kala Nag klev genom en flodbädd,
kännande sig för vid varje steg. Över vattenbruset, som
virvlade kring elefantens ben, kunde Lill-Toomai höra
ytterligare plaskande och litet trumpetande både uppför och
nedför floden — grovmält brummande och argsint snörvlande,
och hela töcknet omkring honom syntes fullt av rullande,
böljande skuggor. »Åhå», sade han halvhögt med
skallrande tänder, »elefantfolket är ute i natt. Då blir det dans
utav.»
Kala Nag plumsade upp ur vattnet, blåste snabeln ren och
började åter klättra; men nu var han inte längre ensam och
behövde inte bana sig väg. Den var redan röjd framför
honom, sex fot bred, där det nedtrampade djungelgräset
sökte repa sig och stå upp. Många elefanter måste ha gått
den vägen för endast några minuter sedan. Lill-Toomai såg
sig om, och bakom honom höll just en stor och vild
elefantbest, med de små grisögonen glimmande som glödkol, på att
arbeta sig upp ur den dimmiga floden. Därpå slöto sig åter
träden, och de fortsatte uppåt, under trumpetande och
brakande och ljudet av bristande grenar på ömse sidor.
Slutligen stannade Kala Nag mellan två trädstammar på själva
toppen av kullen. De utgjorde en del av en rundel av träd,
som växte omkring en oregelbunden platå på en eller en
och en halv hektar, och över hela denna plats hade, så vitt
Lill-Toomai kunde se, marken trampats hård som ett
tegelgolv. Några träd växte mitt på den öppna platsen, men
deras bark var avnött och den vita veden inunder glänste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
