Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de funderade; ty elefanternas vägar kunna inte fattas av
någon människas förstånd, hon må vara vit eller svart.
»Fem och fyrtio år», sade Machua Appa, »har jag följt
min herre Elefanten, men aldrig har jag hört, att något
människobarn sett vad detta barn skådat. Vid alla
kullarnas gudar, det är — ja, vad skall man säga?» utropade han
och skakade på huvudet.
När de kommo tillbaka till lägret, var tiden för
kvällsvarden inne. Petersen Sahib åt ensam i sitt tält, men han
gav befallning, att lägret skulle ha två får och några höns
samt dubbel ranson av mjöl och ris och salt, ty han ville,
att det skulle bli festligt. Stor-Toomai hade kommit i
sporrsträck från lägret på slätten för att söka efter sin son och sin
elefant, och nu, när han väl funnit dem, såg han på dem, som
om han varit rädd för dem båda. Och där hölls en fest
kring de flammande lägereldarna framför raderna av
tjudrade elefanter, och Lill-Toomai var dagens hjälte, och de stora
bruna elefantinfångarna, spårsökarna och drevkarlarna
och repkastarna och männen, som förstodo alla
hemligheterna vid tämjandet av de vildaste elefanter, läto honom gå
från den ene till den andre och märkte hans panna med
blodet från bröstet på en nyligen dödad djungeltupp, som ett
tecken till att han var en skogsbo, invigd i och med tillträde
till alla djunglerna.
Och slutligen, när lågorna slocknade och det röda skenet
från stockvedsglöden kom elefanterna att se ut, som om de
också hade doppats i blod, sprang Machua Appa, chefen för
alla keddahns drevkarlar — Machua Appa, Petersen Sahibs
högra hand, som inte hade sett en allmän landsväg på fyrtio
år, Machua Appa, som var så stor, att han inte hade något
annat namn än Machua Appa — han sprang nu upp med
Lill-Toomai lyft högt i luften över sitt huvud och skrek:
»Lyssnen, mina bröder! Lyssnen I också, mina herrar i
raderna därborta, ty jag, Machua Appa, ämnar tala. Den här
lilla parveln skall inte mera kallas Lill-Toomai, utan
Toomai vid Elefanterna, såsom hans farfars far kallades före
honom. Vad aldrig en människa skådat, har han sett under
en hel natt, och elefantfolkets ynnest och djungelgudarnas
nåd är med honom. Han skall bli en stor spårsökare, bli
större än jag, större än själve Machua Appa. Han skall med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
