Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I drottningens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort befann jag mig utom synhåll för lägret, plöjande min
väg fram genom gyttjan. Slutligen föll jag omkull över
svansändan på en kanonlavett och förstod därav, att jag
befann mig någonstädes i närheten av artillerilinjerna,
där kanonerna hade hopförts under natten. Då jag inte
hade lust att längre ströva omkring i regntjockan och
mörkret, bredde jag min regnkappa över mynningen på en kanon
och gjorde ett slags vigvam med tillhjälp av ett par
laddstakar, som jag hittat, och sträckte ut mig längs svansen på
en annan kanon, undrande vart Vixen hade tagit vägen och
var jag kunde vara.
Just som jag höll på att slumra in, hörde jag skramlet av
seldon och ett skriande, och en mulåsna passerade förbi mig,
skakande sina våta öron. Hon tillhörde ett
skruvkanonbatteri, ty jag hörde klirrandet av remmar och ringar och
kedjor och annat på sadelputan. Skruvkanonerna äro lätta
små kanoner, gjorda i två delar, som skruvas ihop, när de
skola användas. De föras upp i bergen, varhelst en mulåsna
kan bana sig väg, och de äro mycket användbara i strid i
bergland. Bakom mulåsnan kom en kamel, med sina stora
mjuka fötter plaskande och halkande i gyttjan och med
halsen knyckande fram och tillbaka som på en skrämd höna.
Till all lycka kände jag tillräckligt djurspråket — inte
vilddjursspråket, utan lägerdjursspråket, naturligtvis, som
jag hade lärt av infödingarna — för att förstå vad han sade.
Han måste ha varit den, som flaxat in i mitt tält, ty han
ropade till mulan: »Vad skall jag göra? Vart skall jag gå?
Jag har kämpat med ett vitt ting, som fladdrade, och det
tog en käpp och slog mig på halsen.» (Det var min
sönderslagna tältstång, och jag var förtjust att höra det). »Ska vi
fortsätta att springa?»
»Åh, var det du», sade mulåsnan, »du och dina vänner,
som ställde till sådan uppståndelse i lägret? Det är bra, du
kommer att få stryk för det i morgon bitti, men jag skall ge
dig litet i förskott redan nu.»
Jag hörde seldonet skramla, när mulan slog bakut och gav
kamelen två sparkar mellan revbenen, så att det lät som slag
på en trumma.
»En annan gång», sade mulan, »aktar du dig att ränna
genom ett mulåsnebatteri mitt i natten och skrika: ’Tjuvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
