Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning av de betänkligheter som den alltjämt uppväcker.
Varför, frågar man, var Jesus här i början så otillgänglig, så hård?
Varför hjälper han icke de stackars människorna strax, om han
kunde hjälpa? Varför träder han sin egen och kvinnans och
hennes stamförvanters värdighet för nära, då han jämför henne
med hundarna, till vars förmån man dock icke finge ta bort
brödet från husets egna barn? Jag måste uppriktigt tillstå, så
allvarligt jag har bemödat mig att låta denna historia säga vad
den vill — jag delar icke dessa betänkligheter. För det första
har bibeltexten genom den lutherska översättningen fått en
skärpa som den icke äger. Jesus talar icke om hundar, utan
om små hundar, om knähundar, som icke äro föremåt för förakt
utan för öm vård. För det andra: Jesu självbegränsning till sitt
eget folk var icke högmod eller godtycklighet, utan religiös
och nationell plikt. Varje jordens son står under lagen: Till dyra
fosterlandet slut dig an, det skall du hålla fast med hela hjärtat,
där finnas rötterna till all din kraft! För det tredje:
pretentionen, att Jesus skulle låna sitt öra till varje nödrop, förbiser
att Jesu huvuduppgift icke var helandet av sjuka, utan
predikandet av evangelium, den förbiser också, att han alls icke var
i stånd till sådana prestationer dels för sin egen skull, då han
ju varken hade tid eller kraft till sådant, dels även för sina
medmänniskors skull, vilka lika litet som vi kunna undvara
livets nöd för vårt inre livs hälsa och kraft. För det fjärde:
det synes mig föreligga två särskilda grunder, som giva
mästaren rätt att tillsvidare neka den utbedda hjälpen. Den ena
denna: Jesus, som icke var allvetande och uppenbarligen icke
kände kvinnan ifråga, visste att börja med icke, vem och vad
hon var, huruvida hon med hänsyn till hela sitt inre livsläge
verkligen förtjänade, att han för hennes skull avveke från sina
grundsatser och utmärkte henne framför hundra kanske lika
betryckta systrar, eller om blott bekvämlighet och skuggrädsla
för lidandet dreve henne till att anropa den händelsevis dit
ankomne undergöraren. Och vi skola icke kunna neka till, att
åtskilligt hos den där kvinnan icke behagar oss, att det finns en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
