Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom andra misshagade det sätt varpå de trängde
sig fram till martyrskapet, han såg häri ett
skrytsamt underskattande av döden, som vore en nog
så allvarlig ting [1]. En andlig farsot, bland annat
yttrande sig som epidemisk självmordsmani, har
tydligen haft stor utbredning i den dåtida
kristnavärlden.
De målmedvetna och systematiska förföljelserna
mot de kristna infalla först mellan åren 249 och
303, och anknyta sig som bekant till namnen
Decius, Valerianus och Diocletianus. Detta kapitel har
sedan gammalt utgjort ett älsklingsämne för
kyrkohistoriska författare; den fromma legenden har
utsmyckat kristendomens lidandehistoria med otaliga
framställningar, som bilda ett formligt
skräckpanorama, men som till stor del ha föga eller intet med
den historiska sanningen att skaffa [2]. Större intresse
förtjänar då den kamp, som med andliga vapen förts
mot kristendomen under dess genombrottstid. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>