Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolerans—intolerans. Så länge de kristna äro de
undertryckta och förföljda, äro de kristna
kyrkofurstarna energiska förkämpar för toleransen. Under
den hedniska förföljelsen predikade kyrkofadern
Tertullianus med oefterhärmligt allvar och
eftertryck plikten av obetingad och fullkomlig tolerans.
Under den arianska förföljelsen uppträdde en annan
av ortodoxiens målsmän, Hilarius av Poitiers, med
samma obetingade fordran på tolerans, och
liknande åsikter förnummos i tider av nödställdhet
även från andra kyrkofäder [1]. Att emellertid denna
upplysta ståndpunkt hade sin grund i en mycket
mänsklig självbevarelsedrift, men ingalunda i någon
ädlare sinnesriktning, framgår tydligt nog av de
ljusa förhoppningar, som samme Tertullianus
hämtar från sin kristna helvetestro, och åt vilka han
i sitt arbete »De spectaculis» ger luft på följande
sätt: »Det blir ett mera storartat och för de fromma
mera fröjdefullt skådespel än gladiatorernas strider
och djurhetsningar. O, vad jag skall jubla, vad jag
skall skratta, vad jag skall hänryckas, när jag ser
så många avgudade kejsare med sin Jupiter klaga
i djupaste mörker, när jag ser filosoferna brinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
