Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla testamentet, förakt för konst och vetenskap [1].
Ambrosius, en av den kristna kyrkans
inflytelserikaste moralister, påstår att Moses, som blivit
uppfostrad i all världslig visdom, har bevisat, att
»visdom är en skadlig dårskap, som man måste
vända ryggen, innan man kan finna gud». »Att
driva astronomi och geometri, att följa solens lopp
ibland stjärnorna och föranstalta kartläggningar av
länder och hav, det är att försumma själens
frälsning för onyttiga värv», heter det i Ambrosii skrift
»Om den kristna läran». »Forskning», säger
Tertullianus, »är icke mer nödvändig, sedan vi fått
evangeliet», och Eusebius yttrar om sin tids
naturforskare: »icke av obekantskap med de ting, som
de beundra, utan av förakt för deras onyttiga arbete
tänka vi ringa om deras kunskapsobjekt, och vända
vår själ till sysslandet med bättre ting» [2].
Augustinus tillåter, att man observerar månens bana, ty
»annars kunde man icke bestämma påsken riktigt»;
men för övrigt anser han sysselsättningen med
astronomi för tidsförlust, i det att den nämligen riktar
uppmärksamheten från nyttiga till onyttiga ting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
