Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läkekonsten med samma hatfulla förakt, som de
ägnade världslig vetenskap överhuvud. Sjukdom
bekämpades med bön och besvärjelse eller
betraktades som ett guds straff, vari man viljelöst hade
att foga sig, medan lyckade kurer betraktades som
ett verk av djävulen [1]. Detta specifikt kristna
inflytande är i sin ordning orsaken till den ytterligt
råa och ovärdiga behandling, varunder de
sinnessjuka ända till vår tid haft att leva i de kristna
samhällena. Sålunda blevo ända intill slutet av
1700-talet och längre icke blott en mängd verkliga
brottslingar, ehuru sinnessjuka, hårt straffade, utan hundra
tusentals sinnessjuka, som icke begått lagbrott,
behandlades som de grövsta förbrytare. Och även
sådana vansinniga, vilkas sjukdom uttryckligen blev
erkänd, levde under samma förhållanden som tjuvar
och mördare, betäckta av smuts och ohyra. Tar
man nu i betraktande den humana ståndpunkt, som
icke blott antiken, utan även många naturfolk intagit
gentemot de sinnessjuka, så får man i sanning ett
slående vittnesbörd om kristendomens
humaniserande kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
