Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den har – med full rätt – kallats "pärlan bland Luthers
skrifter". Utan överdrift kan tilläggas att den utan jämförelse
står främst i hela den reformatoriska litteraturen. Ja, man kan
gå ännu längre och säga, att i efterapostolisk tid har aldrig
getts ett gedignare och mera koncentrerat vittnesbörd om det
centrala i kristen tro och kristet liv eller ett klarare svar på
frågan, vad kristendomen är till sitt väsen, förstådd som gåva
och krav, än just denna skrift med dess paulinska
dubbelmotiv: En kristen är genom tron på Kristus fri och
herre över alla ting och ingen underdånig – men också genom
kärleken alltings tjänstvillige tjänare och underdånig var man.[1]
Nu något om tillkomsten av denna skrift och händelser
som hör samman med den. Alla försök hade misslyckats att få
slut på striden med påvedömet, som Luther framkallade med
sina bekanta 95 teser (31 okt. 1517) mot avlatshandeln.
Klyftan blev i stället allt större, inte minst genom
disputationen i Leipzig (juli 1519), där Luther frimodigt frånkände
både påven och allmänna kyrkomöten avgörande auktoritet i
trosfrågor och därför stämplades som husitisk kättare. "Jag
föredrar, med all vördnad för fäderna, Skriftens auktoritet" –
var hans sista ord vid denna disputation.[2] Det ordet bådade
storm. Fullt medveten om detta skriver Luther något senare (i
början av 1520) till sin vän Georg Spalatin (hovpredikant hos
kurfursten Fredrik den vise av Sachsen): "Mena icke, att man i
ljuvlig frid kan arbeta för Kristi sak på jorden. Det gudomliga
ordet kan inte förkunnas utan fara och oro, ty det är ett ord
av oändligt majestät, det verkar stora ting och är underbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
