Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers sändebrev till påven Leo X 1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det endast på alltför stort allvar. En ställföreträdare
fungerar ju under furstens frånvaro. Om nu en påve regerar
under Kristi frånvaro och utan att Kristus bor i hans hjärta,
vad är han då annat än Kristi ställföreträdare? Men vad är då
en sådan kyrka annat än en folkskara utan Kristus? Och vad
är en sådan ställföreträdare, om inte en antikrist och en
avgud? Hur mycket rättare handlade då aposdarna, som
endast kallade sig tjänare åt den närvarande Kristus, men inte
ställföreträdare åt den frånvarande!
Det är kanske oförsynt av mig att vilja framstå som lärare
för en sådan stor och hög herre, som alla bör undervisas av.
Ofta påstår ju också dina fördärvliga smickrare skrytsamt, att
(alla kunga- och) domaretroner tar emot det avgörande
domslutet från dig. Men jag följer härvid den helige Bernhard
i hans lilla skrift: "Om betraktelsen"24 till (påven) Eugen, som
varje påve borde kunna utantill ord för ord. Jag gör det ju inte
av begär att få undervisa (dig), utan av helt uppriktig sorg och
pliktkänsla. Den tvingar oss att också bekymra oss om vår
nästas välfärd i alla avseenden, och den tillåter oss inte att ta
hänsyn till värdighet eller ovärdighet. Ty pliktkänslan riktar
vår uppmärksamhet uteslutande på nästans faror och fördelar.
Nu vet jag hur du, helige fader, vacklar och drivs hit och dit i
Rom, alltså på ett böljande hav, som med oräkneliga faror
brusar fram från alla håll. Och jag vet i vilket elände du (lever)
och arbetar, så att du väl behöver hjälp, hur obetydlig den än
kan vara, från varje även den ringaste broder. Därför anser jag
det inte vara orimligt om jag glömmer ditt majestät så länge,
tills jag fullgjort (den broderliga) kärlekens plikt. Smickra vill
jag inte, när det gäller en så allvarlig och farlig sak. Om man
då inte vill förstå att jag i detta handlar som din vän och som
din mer än trognaste undersåte, så finns dock En som förstår
och dömer.
24 = De consideratione.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
