Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hel del förblindade präster befäster nu med all flit
denna okunnighet och detta kvävande av friheten. De lockar
och driver folket till sådana strävanden genom att prisa dem
och blåsa under med sin avlat, men de undervisar aldrig om
tron. Jag vill däremot ge dig rådet, att om du önskar bedja
eller fasta något eller - som det heter - göra en kyrklig
stiftelse, bör du akta dig väl för att göra det i avsikten att därmed
bereda dig själv någon fördel, antingen för tiden eller för
evigheten. Ty därmed handlar du orätt mot din tro. Endast
din tro förser dig med allt. Därför bör också din enda omsorg
vara att föröka tron genom att öva tron i vad du gör och lider.
Ge då vad du ger fritt och för intet, så att andra genom dig
och din godhet kan växa till i lycka och välstånd. Då visar du
dig i sanning vara en god kristen. Ty vilken nytta har du av
dina (ägodelar och) goda gärningar, som du har till övers för
att du späker kroppen? Du har ju för din egen del nog och
övernog genom din tro, varmed Gud har skänkt dig allt.
Se, enligt denna regel måste alla gåvor som vi får av Gud
spridas från den ene till den andre och bli gemensamma, så att
var och en tar sig an sin nästa och beter sig så mot honom,
som om han själv var i hans ställe. De har flödat och flödar
fortfarande till oss från Kristus. Han har så tagit sig an oss
och handlat för vår skull, som om han själv var vad vi är. Från
oss skall Guds gåvor så strömma vidare till sådana som
behöver dem, och det ända därhän, att jag måste lägga fram
både min tro och min rättfärdighet inför Gud för att
överskyla och avbedja min nästas synder. Ja, jag skall ta dem
på mig och så möda mig och träla för dem, som om de var
mina egna — ty så gjorde Kristus för oss. Se, det är den sanna
kärleken och den oförfalskade normen för kristet liv. Men
kärleken är sann och äkta där tron är sann och äkta. Därför
tillerkänner också aposteln i 1 Kor. 13:5 kärleken egenskapen,
att den inte söker sitt.
Vi drar alltså slutsatsen, att en kristen människa inte lever i
sig själv. Hon lever i Kristus och i sin nästa - i Kristus genom
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
