Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärningar och ceremonier kommer alltså av detta livets behov
och bekymret för att bli herrar över kroppen. Men vi är inte
därmed rättfärdiga, utan vi är rättfärdiga i tron på Guds Son.
Därför måste en kristen gå en medelväg och vara
uppmärksam på dessa båda slags människor. Ty antingen
möter han envisa, förstockade ceremonidyrkare, som lika
döva huggormar inte vill lyssna till sanningen om friheten,
utan skryter med, föreskriver och påtvingar sina ceremonier,
som om dessa utan tron var medel för att vinna rättfärdighet.
De liknar häri judarna från forna tider, som inte ville komma
till förstånd, så att de kunde handla rätt. Sådana gäller det att
stå emot, bemöta med rakt motsatt handlingssätt och
frimodigt väcka anstöt, för att de inte genom sådan gudlös
villfarelse skall dra massan med sig i bedrägeriet. Inför deras
ögon är det i sin ordning att förtära kött, bryta fasta och till
försvar för trons frihet göra annat, som de därutöver anser
som den största synd. På dem bör det ordet tillämpas (Matt.
15:14): "Fråga inte efter dem. De är blinda och blindas
ledare." På liknande sätt vägrade också Paulus att låta
omskära Titus (Gal. 2:3), fastän man yrkade på det. Och
Kristus försvarade apostlarna, då de på sabbaten plockade ax
(Mark. 2:23 ff.). Många sådana exempel kan anföras.
Eller också möter en kristen enfaldiga, obildade, okunniga
människor, som är svaga i tron — såsom aposteln kallar dem.
De kan ännu inte fatta denna trons frihet, hur gärna de än vill
det. Dessa måste man skona, så att de inte tar anstöt. Och
man bör ha tålamod med deras svaghet, tills de blir bättre
undervisade. De handlar och tänker inte så av förhärdad
ondska utan endast på grund av trons skröplighet. Därför bör
man iaktta fastor och andra övningar, som de själva anser
nödvändiga, för att om möjligt inte väcka anstöt. Detta kräver
ju kärleken, som inte kränker någon utan tjänar alla. De rår ju
inte själva för att de är svaga. Skulden ligger hos deras präster,
som fångat och svårt sårat dem med sina lärors snaror och
vapen. De borde i stället befria dem och böta dem genom att
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
