Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur skonerten Henriettas loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkes. När de passera Bälten, måste de ha lots, och de danska
myndigheterna ha nog varskott de norska.»
»Då är det förvånansvärdt, att norrmännen inte rustat sin
flotta», inföll jag.
»Hvem har sagt, att de inte gjort så! Troligen ligger större
delen af den norska flottan i trakten af Lofoten på lur efter oss,
ty de ana mer än väl, att Hvita hafs-eskadern kommer att röra
på sig.»
»Stackars satar!» sade jag. »Ni göra väl kål på dem med ens?»
»Om de skulle upptaga striden på öppen sjö, ja. Men det
lära de nog inte göra.
Deras fartyg äro inte konstruerade på det viset, utan fastmer
till skärgårdsförsvar. Precis som edra egna för resten. Hålla de
sig inomskärs, få vi nog en het dust med dem, ty de äro hemmastadda
i lederna, och det äro inte vi. Därtill kommer, att våra
12–16000 tons fartyg knappt kunna manövrera i skärgården, möjligen
här norrut, men säkerligen inte i skärgårdsområdena vid
Kristianiafjordens inlopp.»
I detta ögonblick kom styrmannen ned i kajutan.
»Det syns en torpedbåt rätt söderut», rapporterade han, och
löjtnanten rusade ut, hack i häl följd af oss andra.
Mycket riktigt. En torpedbåt, som sköt rätt god fart, syntes
styra mot Henrietta.
Löjtnanten satte långkikaren för ögat och tittade på den en
lång stund.
»Han är norsk», förklarade han.
Inte en ryss syntes i närheten.
Jo, där stod han vackert. Jag tyckte rent af synd om honom,
ty han med sina sex karlar kunde nog inte göra så värst mycket,
om det kom till strid.
Tydligen hyste han samma åsikt.
»Nu äro vi vackert i klämman, om de komma hit», anmärkte
han. »Emellertid litar jag på kapten.»
»Hvad kan jag göra?» invände jag.
»Det är enkelt nog. Svara blott på hans frågor! Jag lägger
mig ned i skydd af relingen och tjänstgör som sufflör. Folket
skickar jag ned i skansen.»
»Kan jag göra er en tjänst därmed, så har jag inte något
mot det», lofvade jag honom.
Han gick fram till sina karlar och befallde dem att gå ner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
