Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstbetjänt Olsöns äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju närmare jag kom det ställe, där jag skulle göra språnget,
desto ängsligare blef jag. Också var det ej för mitt nöjes skull,
jag komme att göra färden.
Men allt måste sättas på ett kort.
Där döko buskarna upp. Det var knappt trettio steg till
stället.
Nu!
Jag slog löjtnanten för pannan, så att han raglade bakåt
och så hoppade jag ned.
Det bar af med svindlande fart. Grus och torfvor följde med.
Ryssarna sköto ej i första häpenheten. Förmodligen visste
de inte hvad som passerat, förr än löjtnanten började ropa.
Han aflossade sin revolver i den riktning, hvaråt jag flytt,
men ingen kula tog. Sedan började äfven manskapet skjuta, och det
var obehagligt nog.
Jag hvisslade, skyddad bakom en sten, på Fro, och knappt
hade jag hört hundens flåsande, förrän jag började springa uppåt
bäcken, tätt följd af min fyrbenta vän.
Ännu en stund hörde vi ryssarne, men ju längre norrut vi
kommo, desto tystare blef det.
Strax efter midnatt uppnådde jag byn, som blef vettskrämd
öfver underrättelsen.
De körde genast sina kreatur till skogs, och några raska
pojkar skyndade bort för att uppbåda folk att möta invasionen.
Och på så sätt slapp jag bli en förrädare mot mitt
fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
