Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lord Roseburys jaktfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi äro inga norskar», förklarade Andrew. »Engelsmän».
Han studsade tillbaka.
»Hvad göra ni här då?» frågade han.
»Jaga».
»Kunna ni bevisa er nationalitet?» fortsatte han.
»Ja visst», förklarade Rosebury och tog fram några papper,
som han visade den ryske officern.
Denne bläddrade hastigt i dem.
»Ert uttal förråder redan det, att ni äro engelsmän», sade han
artigt. »Och nu, mina herrar, gif oss för guds skull litet mat.
Mitt folk och jag hålla på att hungra ihjäl.»
Hela tiden hade karlarne förhållit sig lugna. Det var en
järnhård disciplin, som höllo dessa utsvultna män i sina bojor, och
det var förunderligt, att de inte redan kastat sig öfver maten,
hvars os lockade och kittlade deras näsor.
»Är maten färdig?» frågade Rosebury.
»Ja, mylord!» upplyste kocken.
»Mina herrar», sade Rosebury, vänd till oss, »vi kunna ju
vänta eller hur?»
Ingen af oss hade en tanke på att äta, när vi sågo de
eländiga, utsvultna stackarne. Vår hunger måste ha varit ett intet
mot deras.
Stewarten bar fram grytorna med tillhjälp af de ryska
vägvisarne.
Johannesen stod afsides och rörde inte en lem. Han hade
det väl inte för roligt heller i det ögonblicket.
»Här är skydd mot vinden>, sade Rosebury. »Låt folket
komma ned!»
Löjtnanten förde handen till mössan som svar. Därpå ropade
han något till soldaterna, hvilka hasade sig ned.
En underofficer ordnade dem på två led. Det var lust och
glädje att se, med hvilken precision och fart detta skedde, ehuru
de sneglade på maten.
»Ni måste ursäkta», urskuldade sig löjtnanten. »På sex dagar
ha vi inte haft annat att lifnära oss af än hårdt bröd och
rötter.»
»Huru kommer detta sig?»
»Vi skildes från kompaniet för en vecka sedan och ha kommit
fullständigt vilse. Till slut beslöto vi följa älfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
