Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångaren Nordlands uppbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda kom mr Hick till mig strax efter frukosten och sade:
»Kapten, jag vill underrätta er om, att det råder en viss oro
bland ryssarna i Hammerfest.»
»Hvilka ryssar?»
»Pojkoff & C:o exempelvis. Min firma har affärsförbindelse
med detta hus sedan några år tillbaka.»
(Pojkoff & Co. är en mycket ansedd firma i Hammerfest.)
»Nå, hvad har ni hört då, sir?»
»Enstaka antydningar. Man rådde mig till exempel att inte
resa till Vardö. Är det sannt, att årstiden för en dylik resa är
olämplig?»
»Om ni vill se midnattssolen, är det för sent, som ni vet. I
slutet af juli försvinner den och är nu synlig endast från
Spetsbergen. Där kan ni se midnattssolen ända till slutet af augusti.»
»Strunt i midnattssolen! Den har jag sett i Hammerfest för
knappa två veckor sedan. Nej, klimatet skulle inte passa.»
»Det gör det visst. Hvad ämnar ni göra å Vardö för öfrigt?»
»Fiska lax.»
»Då passar årstiden utmärkt. Sade ni detta till Pojkoffs?»
»Ja, men de afrådde mig ändock.»
»Jag kan inte förstå orsaken härtill», invände jag. »Något
skäl hade de väl.»
»Utan tvifvel. Kan det vara fråga om några politiska
oroligheter?» frågade mr Hick.
»Vi ha ett litet gruff med Ryssland angående gränsen»,
upplyste jag. »Men något allvarligt är det inte, som jag tror.»
»Var inte alldeles för säker därpå», sade han och
lämnade mig.
Detta gaf mig litet att tänka på. Troligen hade det varit
engelsmannens mening att varna mig, och jag beslöt att vara på min
vakt. Inte, som om jag trodde, att krig stode för dörren, men
fullkomligt säker kan man aldrig vara.
När jag därför passerade Nordkap, hissade jag signal till
gnisttelegrafstationen och frågade, om någon fara hotade.
»Hvad skulle det vara?» frågade de. »Vi veta ej af något.»
Detta lugnade mig, ty hade det skett något på gränsen, skulle
de ha blifvit varnade från Vardö station, där det också finns
gnisttelegraf.
Farten var cirka 10 knop och det rådde nästan stiltje.
»Min gud så vackert!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
