Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångaren Nordlands uppbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda hade vi stora utsikter att möta dylika, om vi inte
höllo oss undan.
Nu gällde nästa fråga, hvart vi skulle taga vägen.
Fortsatte vi till Vardö, skulle vi nog komma direkt i ulfvens
gap, ty hade ryska Hvita Hafsflottan löpt ut, kunde man också
tämligen säkert antaga, att den satt sig i besittning af staden eller
ock skulle göra detta under de närmaste dagarne.
Nordland kunde följaktligen aldrig undkomma, om den
fortsatte resan.
Återstod endast att vända om samma väg, vi kommit. Då
fanns en om än svag utsikt, att vi skulle i skydd af skärgården
kunna smyga oss undan, och det var också min plikt att signalera
fortast möjligt till gnisttelegrafstationen på Nordkap, så att Norge
blefve underrättadt om den fara som hotade.
När jag meddelade passagerarne mitt beslut, uppstodo olika
meningar.
Mr Hick och sir John Broadford ville fortsätta till
destinationsorten, och de pockade på sin rätt, ty de hade betalt biljett.
Den tyska friherrinnan yrkade på att bli landsatt vid närmaste
bebyggda ort, ty hon förutsåg, att vi skulle bli skjutna i sank.
Några tego, andra tyckte, att beslutet att vända var det
klokaste.
Men jag stod fast vid min åsikt, trots alla påtryckningar.
En timme förgick.
Vi hade styrt kurs så att vi hade landkänning hela tiden.
Passagerarne lugnade sig så småningom, och jag tröstade herrarna
Hick och Broadford med att det fanns lofvande laxfiske på andra
ställen än Thanaelv.
Då kommer styrman Saether nedspringande i matsalongen.
»Nu kapten är f-n lös igen!» ropade han. »En af de ryska
satarna är klos inpå oss.»
Jag upp med en fart, så att tallrikar och glas röko från
bordet, och så sprang jag bort till hackbrädan.
Där kom en rysk jagare. Skummet yrde om bogen på honom,
så att det spolade öfver det kullriga fördäcket.
Flaggan med det blå andreaskorset utvisade hvad för slags
landsman han var.
»Han signalerar», ropade Saether.
»Hvad då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
