Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chefens för 6. divisionen berättelse angående torpedbåtsanfallet väster om Moskenæs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Styrbord!» kommenderar jag, och kursen sättes mera nordlig.
Det är klart att ryssarna äro i närheten.
I detta ögonblick lättar regntjockan något, och vi upptäcka
de mörka konturerna af några örlogsfartyg på en å två
minuter distans.
»Fort, signalen!» befaller jag, och Porse springer själf akterut
för att signalera.
Ögonblicket därpå är han åter vid sin däckstub.
Uppbördsstyrman lägger handen på telegrafen och afvaktar mina vidare order.
Ett tecken med handen, och nu börjar Storm skjuta ökad fart.
Hval och Hai skjuta upp i höjd med denna.
Vi öka nu till 22-23 knops fart.
»Det här går nog bra», yttrar uppbördsstyrman till mig. Han
är inte så lugn som vanligt, ty hans röst darrar af undertryckt
sinnesrörelse.
Hvarje man ombord har blicken fästad mot fienden, som
hotfullt ligger i närheten, utan att tyckas ha en aning om den
förestående faran.
Allt närmare kommer divisionen.
»Skola vi kunna nalkas så nära, att vi kunna göra bruk af
torpeden, innan vi upptäckas och utsättas för elden? Huru stort
är afståndet till närmaste fartyg?
De fientliga fartygen syntes gå mycket sakta framåt. Närmast
intill oss syntes ett större fartyg.
Slagskepp eller kryssare?
Det är omöjligt att afgöra i mörkret.
Tusen frågor uppställa sig för oss. Det är något osäkert,
famlande i en sådan strid, som den vi gå att utföra, om än alla
våra tankar koncentreras mot blott ett enda mål - att
tillintetgöra så många af fiendens fartyg som möjligt.
Icke bry vi oss om, att hundratals människor få sätta till lifvet,
om vi lyckas i vårt anfall. Stridsifvern börjar gripa oss i detta
hasardspel, där våra insatser äro våra lif och vinsten undergång
af våra fiender.
»Babord litet! Rätt så! Styr på förstäfven.»
»Förstäfven ja», repeterar rorgängaren.
Ett klart, skarpt ljussken slungas med ens i våra ögon, så att
vi förbländas. Det gjuter sitt silfver öfver torpedbåtarne, kastande
deras belysta sidor i en månljusdager och deras icke belysta i den
djupaste skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
