Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ockuperingen af Vardö
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kryssaren, som fortfarande låg med bredsidan vänd mot
hamnen, syntes kanonerna röra sig och riktades rakt mot 
fästningen, på hvilken rådde en tystnad, som var förklarlig nog.
Ingen af åskådareskaran lämnade piren, när de ryska 
örlogsfartygen nalkades.
De båda jagarne höllo en kabellängd utanför pirhufvudet och
deras små, snabbskjutande kanoner inriktades mot piren och det
närmaste hamnområdet. Bakom stodo serviserna.
Ingen kunde gärna misstänka, att de kommit dit i fientlig
afsikt.
Ångbarkassen fortsatte emellertid till piren och lade till. Ej
en hand rördes för att hjälpa dem, men ryssarne redde sig själfva.
En man hoppade kvickt upp på kajen, och snart var barkassen
förtöjd.
Trenne officerare sutto akterut och bakom dem en slupstyrare.
Två af dem gingo i land, och att döma af galonernas antal och
bredd måste den ena ha innehaft en högre grad.
»Vi önska tala med byfogden[1]», sade den officer, som åtföljde
den högt uppsatte mannen.
Intet svar.
»Är byfogden i staden?» upprepade han sin fråga. »Stå inte
och tjura, karlar, ty det kan bekomma er illa!»
»Nog är han här», svarade en röst.
»Kalla då hit honom och det på ögonblicket», befallde 
kaptenen, men då ingen gjorde min af att lyda, fortsatte han:
»Om byfogden ej är här inom en kvarts timme, bombarderas
staden och fiskflottiljen. Jag råder er att genast, alle man, skynda
efter honom.»
Ryssen tog upp sin klocka och höll den i handen.
Norskarne sågo ett ögonblick villrådiga på hvarandra.
»Han menar allt allvar», anmärkte lotsen. »Bäst att vi
skynda på.»
De skyndade inåt hamnen, där de skingrades som agnar för
vinden.
Endast jag stod kvar.
»Skall inte min herre också söka reda på byfogden?» frågade
kaptenen ironiskt.
»Nej!» svarade jag. 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
