Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amiral Makaroff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter hvad jag tror, är det en hejare på 13.000 ton eller så,
antagligen en större kryssare. Den kommer nog också att klara sig.
Men det tar tid, innan de bli stridsdugliga, och vår flotta har
att räkna med två motståndare mindre under de närmaste veckorna.
Kanske kunna de reparera den större kryssaren utan att söka
hamn.»
»Huru skall det gå till?» frågade jag nyfiken.
»Du skall få se», svarade han.
Han tog fram en blyerts och sin anteckningsbok.
»Herrn kan själf se ritningen. Jag har gömt den».
Den gamle fiskaren visade mig ett urrifvet blad.
»Som herrn ser, ha de anbragt en slags låda utvändigt på
styrbordssidan. Den göres af grofva plank, tjäras och afpassas
så, att den sluter tätt till fartygsskrofvet.
När de börja pumpa läns, suges den formligen fast vid fartyget,
och på så sätt täta de läckan.
Sedan kunna de anbringa plåtar inifrån, hvarefter skutan flyter.
Naturligtvis är det omöjligt att få dit grofva pansarplåtar,
men det är inte heller nödvändigt. Hufvudsaken är, att fartyget
flyter. Sedan kunna de docka, och det tar inte så värst lång tid
att infoga nya plåtar.
För att återgå till berättelsen, så lågo vi där ifriga och spejade
utåt hafvet.
Det gladde oss att se, huru illa de våra tilltygat fienden, och
vi tänkte knappt på oss själfva, förr än jag fick se en båt, som
kom styrande in mot land, i riktning mot den plats, där vi lågo.
Lyckligtvis rodde de inte så värst fort.
»De där komma att upptäcka oss», sade jag, och jag kände
mig inte så värst glad i det ögonblicket, ty vi kunde ej undgå
vårt öde.
Också hade jag en slags oklar föreställning om, att de skulle
taga båten och göra oss till fångar. De lära inte ha rätt därtill,
men ryssarne äro inte så nogräknade efter hvad jag hört sägas.»
»Hvad skola vi göra?» frågade jag, och alla stodo rådlösa,
alla utom guten min, som har hufvud på skaft.
»Fort hit ett par af er pojkar!» ropade han och sprang ned
mot båten.
Jag såg dem fira jollen i sjön, och innan jag ens hann ropa,
fick jag syn på Olav, som rodde af alla krafter rundt udden,
ryssarne tillmötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
