Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett skott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfningar. Vår begäran att få ingå som frivilliga afslogs kategoriskt, af
hvad skäl vet jag inte.
Slutligen drogo de ut till gränsbevakning.
En natt rymde vi.
Båda hade lämnat ett bref efter sig, i hvilket vi bådo våra
föräldrar om förlåtelse, men ut skulle vi, ty vi ville inte förbli
overksamma hemma.
Och så kommo vi till gränsen.
Vi byggde oss en riskoja och förde ett fullkomligt nomadlif.
Att visa oss för kompanierna vågade vi inte, ty vi hade all
anledning tro, att man efterlyst oss där, och vi hade ingen lust
att återvända, innan vi utfört några hjältedater.
En mycket uppbygglig plan, som vi fattat, var att om natten
smyga oss in i fiendens läger – hvar det fanns visste vi inte –
för att döda den fientlige befälhafvaren, hvarigenom kriget skulle
omöjliggöras.
Kunde vi samtidigt stjäla anfallsplanen, tyckte vi oss ha lyckats
mer än någon fältherre tillförne.
När en vecka förgått, och vi inte sett skymten af en ryss,
brast vårt tålamod.
»Antingen gå vi hem eller ock bär det af in i Finland», föreslog
Rolf, och jag valde efter en stunds betänkande det senare
alternativet såsom varande bäst i min smak.
Alltså bröto vi upp från vårt läger.
Att ryssarne hufvudsakligen skulle hålla sig vid vägarne förstodo
vi, och därför fattades beslutet att styra kosan mot sydost,
där vi säkert skulle komma till den stora stråtvägen.
Efter ett dygns marsch genom en oländig terräng, hvilken vi
genomkorsade med tillhjälp af en kompass, funno vi en slags väg,
och där i närheten uppslogo vi vårt nya läger.
Trötta af ansträngningarna insomnade vi.
Tidigt dagen därpå kröpo vi fram till vägen och lade oss
på lur.
Ingen syntes i närheten.
Vi kröpo då fram likt indianer och undersökte vägbanan.
Det syntes tydligt, att fordon nyligen passerat. Man såg djupa
hjulspår, hvilka utvisade, att kärrorna varit hårdt belastade, och
märken af hästhofvar, delvis utplånade af spikbeslagna
stöfvelsulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
