Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett skott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade Rolf kommit undan eller gömt sig som jag? Han hade
kompassen och kunde således hitta vägen.
Mörkret skulle snart vara inne, och dessförinnan måste jag
finna honom.
Jag smög mig från träd till träd tillbaka, lyssnande och
spejande.
Ej ett ljud.
Detta gjorde mig dristigare, och så kom jag till den plats,
där jag sett Rolf, just som kulregnet kom öfver oss. Min
uträkning var att följa hans spår för att på så sätt finna honom.
Medan jag sökte efter spåret, fick jag se ett föremål, som
kom mig att omedvetet rysa.
Det såg ut som ett klädesbylte, och jag närmade mig för att
se hvad det var.
Mellan ett par stora granrötter låg en liflös skepnad. Blodet
stockade sig i mina ådror, när jag upptäckte, att det var min
barndomsvän.
Synen var så öfverraskande, att jag ej hämtade mig de första
ögonblicken. Jag mins blott, att jag gick fram och rysande
betraktade honom.
Ansiktet var fullt af lefradt blod, skjortan upprifven och i
bröstet syntes ett stort gapande hål, troligen efter en bajonett.
En kula hade sprängt hufvudet. Det fanns ett litet, rundt
hål vid vänstra tinningen; den högra ansiktshalfvan var nästan
borta.
Han var död, hopplöst död.
Nu brast jag ut i tårar, och detta lättade mig. Huru mycket
ångrade jag inte detta pojkstreck, hvars rätta betydelse nu stod
framför mig.
En timmes tid satt jag där apatiskt, men så återvände
energien.
Jag stoppade på mig de föremål, som han bar och som
kunde ha något värde som minnen, däribland kompassen.
Så bökade jag upp jorden och begrafde honom samt gjorde
några märken i träden för att återfinna platsen.
Därpå vandrade jag hem.
Huru skall jag kunna omtala saken för hans föräldrar!
Jag ber er, herr löjtnant, att hjälpa mig. Kan ni inte få en
enda dags permission från gränsvakten och följa med, ty jag
vågar inte möta deras ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
