Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyske ministerns i Kristiania rapport till sin regering af den 8. augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
området söder om Varangerfjord [1]. Detta är begärligt för tsarriket,
icke minst därför att den nordfinska järnvägen därstädes har sin
slutpunkt.
Denna bana befinner sig till en längd af 143 km i norska
händer, hvarigenom dess värde för Ryssland i hög grad förringas.
Det bör följaktligen vara af vikt för ryssarne att sätta sig helt och
hållet i besittning af densamma.
Härigenom faller också den södra delen af Varangerfjord i
deras händer.
Som en ganska antaglig eventualitet står dessutom, att
Ryssland skulle vilja sätta sig i besittning af Norska Finmarken
fr. o. m. Lyngenfjord. Härigenom kunde den nordvästra finnbanan få en
god hamn vid Atlanten som slutstation.
Vid flera tillfällen har jag här hört yttras af framstående
diplomater, exempelvis franska ministern, Mr Tiseau, att England
aldrig skulle gå in på, att Ryssland erhöll en dylik landvinning.
Enligt mitt förmenande har den politiska situationen
betydligt förändrat sig under sista tiden.
England har närmat sig Ryssland.
Det rysk-japanska kriget bröt det moskovitiska väldets politik
i Ostasien. Japan blef dominerande och dess makt växte, när det
sluga Niponfolket lyckades »europisera» kineserna och organisera
deras nu rätt aktningsbjudande armé.
Otvifvelaktigt ha ryssarna till slut funnit, att intet stod att
göra i Asien och därför resignerat, allt i förhoppning att erhålla
vederlag på annat håll.
England åter önskar skaffa sig en stark östra gräns mot Kina
och uppmuntrar af denna anledning Frankrikes kolonialpolitik i
Annam och Tonkin, men vill inte heller ha det ryska hotet i
ryggen.
Persien har länge varit omtvistadt.
Ryssland och Tyskland ha velat förlägga sin intressesfär dit,
hvilken sträfvan dock England hemligen motarbetat.
Man kan draga en slutsats af det numera vänskapliga
förhållandet mellan Ryssland och England; åtminstone bör man icke
förbigå saken med tystnad.
Ryssland har så tillvida slutit en hemlig allians med England,
att det lofvat att icke rikta sina blickar mot Afganistan och Persien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
