Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patrullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvar ligga de?» frågade jag.
»En (den, som jag lagt märke till) under den stora granen
rätt öfver stenröset. Strax till höger om enbusken ligger den
andre. Om korpralen sedan ser ännu en fingerbredd till höger därom,
finns den tredje. Han ligger dold bakom rishögen. Det står tre
granar tillsammans. Bakom den finns den fjärde. Han har emellertid
inte lossat ett skott under de senaste fem minuterna, så att
jag misstänker, att Fjellstad gjort slut på honom».
»Hvem skjuter du på?»
»På honom till vänster. Det är en seg kanalje», anmärkte han.
Vi hade följaktligen skjutit på samma karl.
»Det vore väl märkvärdigt, om vi inte skulle tysta honom»,
mumlade jag och kände mig inte så litet ilsken, ty mitt blod hade
kommit i svallning, när fiendens hänsynslösa kulor hveno omkring
mina öron.
Fem minuter senare kom det inga skott från det hållet, och
jag drog den slutsatsen, att äfven den ryssen tystnat för alltid.
Jag var så upptagen af skjutningen, att jag inte lade märke
till, att Müller inte gaf eld längre. Ett jämmerrop från den plats,
där han låg, kom mig emellertid att vända på hufvudet, och hvad
får jag se?
Müller ligger där och håller händerna för högra axeln.
»Hvad står på?» frågade jag ängslig.
»Jag har blifvit skjuten», svarade han. »Snart är det ute
med mig, ty jag förblöder».
»Så illa är det väl inte», svarade jag uppmuntrande till
honom, ehuru anblicken af blodet ingaf mig en kväljande känsla.
»Vänta, så kommer jag och hjälper dig!»
Sagdt och gjordt. Jag hasade mig på magen, tills jag kom
fram till den stackars gossen. Inom en handvändning hade jag
fått fram hans första förband, som jag lade på honom.
Blodflödet afstannade så småningom, och då jag lämnade honom, var han
visserligen blek, men lugn.
»Du kommer dig nog», anmärkte jag.
Han låg bekvämt mellan tufvorna, och jag ansåg, att han inte
skulle bli utsatt för ryssarnes eld. Ett af våra gevär var
emellertid ur räkningen.
Efter hvad jag tyckte mig finna, hade ryssarne det ännu sämre
ställdt, ty endast tre gevär hördes nu från deras sida. Således
hade två gått ur leken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
