Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Affären »Durban»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en handvändning ut motorbåten, hvilken snart befann sig
långsides med Durban.
»Behagar kapten följa med ombord på Askold», bjöd ryssen,
och Williams tog sitt parti.
»Styrman ansvarar för skutan», uppmanade han sin närmaste
man och gick ned. Onekligen måste det ha känts litet kusligt för
honom att komma i den nya omgifningen, och hans glädje ökades
ej af att se, att större delen af de ryska matroserna jämte
underofficern stannade på Durban.
Den lilla farkosten plöjde snabbt vågorna. Inom en
handvändning befann den sig vid Askold, och kapten Williams ombads
att stiga ombord.
Chefen rapporterades vara nere hos sig.
Löjtnant Javorski – som visiterat Durban – anvisade
engelsmannen den väg, han borde taga och följde själf efter, medförande
konnossementen, hvilka han ej ett ögonblick släppt ifrån sig.
En sannskyldig labyrint af gångar mötte kaptenens öga.
Kanontorn, gevär i sina ställningar, smala järndörrar och här och
där figurer, hvilka plötsligt döko upp för att lika hastigt försvinna.
Från maskinrummet hördes ett regelbundet dunkande, ty
kryssaren gick framåt med sakta fart för att kunna styra i sjöarna.
Och nu befann han sig vid målet för vandringen.
Så civil han än var, betogs han af samma känsla som alla
öfriga ombord, en slags mystisk vördnad för chefen. Denne står
ej blott öfver alla; han är omgifven af ett visst något, som
förbjuder allt närmande. Vanligen intar han sina måltider ensam.
Någon gäng inbjudes en eller annan officer till hans bord eller
gör han ett kort besök i gunrummet.
Alla undra hvad som tilldrar sig bakom de dörrar, som
innesluta det privilegierade området, i hvilket ett fåtal få inträda, men
ingen så ofta som chefens hofmästare.
Williams strök mössan af sig, och då dörren öppnades,
fordrades det löjtnant Javorskis uppmaning, för att han skulle inträda.
Chefen, en omkring 50-årig man med fuilkomligt skägglöst
ansikte, reste sig från sin plats, när den engelske kaptenen
inträdde.
Med en gest bjöd han sin gäst att taga plats. Löjtnanten
stannade stel och orörlig vid dörren.
»Vi förorsaka er stort besvär, herr kapten», började chefen
artigt. »Dock, krig är krig, och vi måste, vi sjömän vid Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
