Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Trondhjem föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ungefär en kvarts timmes tid passerades forten, och de
ryska örlogsfartygen syntes styra in i Langsaeterbukten, där de
lågo skyddade för norskarnes eld i lä om det höga Blaabejaberget.
Rysnesfortet var fullständigt isoleradt.
De ryska jagarne fortsatte söderut. De voro utom räckhåll
för de norska kanonerna och ämnade hålla de norska torpedbåtarne
på afstånd.
Tvenne af dem ångade förbi Rödbergs fyr och in i Kors- och
Flakfjordarne, där eld öppnades mot dem från det norska
fältartilleriet, som tagit ställning på höjderna vid Högaas, 6 à 7 km
väster om Trondhjem. Ehuru elden hade föga verkan, drogo jagarne
sig likväl tillbaka, men släppte ej linjen Gjetnes-Rödberg.
De norska torpedbåtarne höllo sig visligen undan.
Rysnesfortet besköts nu från trenne håll: norrifrån af det
tagna fortet, österifrån genom batterierna från landsidan och
söderifrån från örlogsfartygen.
Klockan tre slog en granat ned på observationstornet. Detta
krossades, och kapten Schwartz bars ned i döende tillstånd.
Sergeant Johannessen undkom som genom ett underverk.
Löjtnant Vigeland öfvertog befälet. Endast en af 21 cms och
en af 15 cms kanonerna voro användbara, och elden besvarades
endast lamt. Det ryska infanteriet närmade sig långsamt men säkert.
»Vår undergång är gifven», hviskade sergeant Mathesen till
sin kamrat. »Det är omöjligt för oss att motstå en stormning.
Vi ha inte nog med folk, och två tredjedelar af artilleriet är
odugligt.»
Han torkade blodet ur pannan, ty han hade strax förut fått
ett skrubbsår.
»Vigeland har tappat modet», fortsatte han. »Jag har alltid
sagt, att de forten voro dumt lagda, och nu besannas mina ord
– tyvärr. Och sedan! Vägen till Trondhjem är öppen. Staden
kan inte försvaras, utan trupperna måste draga sig tillbaka. De
kunna icke motstå artillerielden från ryska flottan.
Tänk dig Trondhjem i ryssarnes händer! Vår gamla
domkyrka i fiendens våld! Jag vore frestad gråta.
Men ödet är oundvikligt. Vi kunna inte hindra fienden, ehuru
vi gjort vårt bästa. Eftervärlden får döma oss. Jag för min del
vill inte öfverlefva den här olyckan.
Vet du af, att löjtnant Olsen stupat? Han ligger nere i
subalternrummet, dit de burit honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
