Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte vet jag hvad ni mena med förmildrande omständigheter»,
genmäler bonden torrt. »Allt kan ju ses från två sidor. Ni ryssar
döda exempelvis hoptals af våra gossar. Är inte detta mord, så
vet jag inte hvad som menas därmed. Ni ha också med våld
trängt in i landet. Om jag nu i min ordning tagit lifvet af en
rysk soldat, har jag endast följt ert exempel.»
»Det har inte skett i ärlig strid», invänder ordföranden. »Dock
nu nog härom. Vi ha inte kommit hit för att tvista med er angående
vår rätt att föra krig eller inte, utan vi äro tillsatta att
döma er för en af er begången förbrytelse.»
»Tillåt mig, att...» infaller amtmannen, men han afbrytes
af den ryske öfverstelöjtnanten.
»Ursäkta, herr amtman. Om det gäller ett försvar för mannen,
ber jag er uppskjuta därmed. Hvad vi först af allt vilja få
veta äro de omständigheter, under hvilka mordet begicks. Vi
vilja vara fria från alla främmande intryck, tills fakta blifvit
relaterade. Sedan skola vi höra hvad ni har att andraga.»
Amtmannen bugar sig och tiger.
»Nu, Hillebö», fortsätter ryssen, »skulle vi vilja höra er redogöra
för händelsen, men håll er strängt till sanningen. Vi ha medel
att kontrollera edra uppgifter.»
»Jag brukar inte ljuga», svarar mannen buttert. »Och inte behöfver
jag göra det heller. Hvad jag gjort står jag för.»
»Gläder mig att höra», förklarar ståndrättens ordförande. »Ni
kan börja.»
»Det var i går afton», talar den norske bonden. Hans stämma
låter entonig, och han vaggar med kroppen, under det han talar.
»Jag hade varit vid Tiller med ett lass potatis och kom hem vid
6-tiden. Det var mörkt sedan mer än en timme tillbaka, hvarför
jag hade svårt att få in hästen i stallet.
Från fönstret vid norra gafveln lyste det dock, och jag såg,
att hustru min tändt lampan. Alltid var det en vägledning för
mig, om den än var dålig.
Sent omsider hade jag fått in hästen och gifvit honom foder.
Jag stängde stalldörren och skulle just gå öfver gården bort till
stugan, när jag fick höra ett skratt därinnefrån.
Ett skratt nu!
Till på köpet tyckte jag mig finna, att det var min hustru,
som skrattat, och detta kunde hon då inte ha gjort, om hon varit
ensam. Jag vill nämna, att hon och jag varit de enda på gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
