Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrængen »korkas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det snöblandade regnet for smattrande mot rutan. Alla
kände sig glada att få vistas inomhus och för ögonblicket
slippa posta ute i mörkret. Dock skulle ju vår tur komma också
att få gå ut, men vi hoppades, att regnet skulle ha lagt sig
till dess.
»Nå huru känner ni er, gossar?» frågade korpral Flatebö.
»Ni ha väl inte tappat humöret?»
»Inte det, korpral», svarade Kvam, »Men det ser inte ut
just nu, som om vi hade anledning att glädja oss.»
»Ni menar för en sådan struntsaks skull som att det regnar»,
inföll vår förman i ogillande ton. »Väder och vind tar inte på
en sann soldat.»
»Jag talar inte heller om vädret», förklarade Kvam, »Det
biter inte på vår hud, men det ges andra saker, hvilka komma
oss att inte vara vid godt kurage. Hälften af oss äro gifta. Våra
hustrur sitta därhemma oroliga för oss, och så råder det brist
och nöd i många hem, när vi inte förtjäna pengar till familjens
lifsuppehälle.
Jag till exempel är agent. Mitt biträde är inkalladt till vapentjänst
liksom jag själf, och affären ligger så godt som nere.
Inte nog af att jag blir af med förtjänsten för ögonblicket: jag
riskerar att förlora alla mina kunder. Under tiden begagna mina
konkurrenter sig af tillfället för att »äta upp» mig. Tycker ni,
att detta kan lifva upp ens sinne?»
»Ni ser allt i väl mörka färger», genmälte Flatebö. »Konkurrenterna
akta sig nog att gå er i vägen, då ni riskerar lif och
lem för fäderneslandet.
Ett kort, hånfullt skratt afbröt honom.
»Där sade ni ett ord, Flatebö», svarade Kvam bittert. »När
det gäller patriotismen å ena sidan och förtjänsten å den andra
vet man nog hvilkendera som afgår med seger. I det speciella
fall, som rör mig personligen, har förtjänsten varit den bestämmande.
Ni känner inte människorna, ni.»
»Äro de på det viset, som ni skildrar dem, så betackar jag
mig för bekantskapen med dem.»
»Patriotism! Det är ett vackert ord», fortsatte Kvam, »Man
är patriot jämnt sä länge, som det öfverensstämmer med ens egna
fördelar; men inte längre heller. Jag vill inte neka till, att
offervilligheten varit stor hos en del personer, men hur har det varit
med den stora massan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
