Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre krigskorrespondenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligen hördes akter om Gipsy Girl ett forsande. Ljudet
liknade mer än något annat ett vattenfall, som närmade sig.
Vårt intresse var väckt. Alla tre vände oss om och sågo ett
hvitt ljus sökande kastas mot ångaren. Det stannade ett ögonblick,
men försvann lika plötsligt som det kommit.
»En örlogsman», anmärkte engelsmannen.
»Tror ni det?» inföll den tredje passageraren på bruten
engelska. Mannens uttal förrådde hans franska nationalitet,
»För min del tror jag, att det är en jagare», upplyste jag,
och mina ord besannades inom kort.
Ett grått vidunder med fyra skorstenar sköt förbi oss som en
blixt. Röken vällde ut ur skorstenarna och kastade gnistor
omkring sig, så att det såg ut som om man roat sig med fyrverkeri
ombord.
Det gick ej vidare sjö, men det oaktadt gungade det långa
skrofvet och darrade i alla fogningar. Jag uppskattade farten till
20-25 knop.
»Den där har brådtom», fortsatte fransmannen.
»God fart», instämde mannen från den stora ön.
Officerarne ombord hade liksom folket tagit på sig oljekläder.
Ingen flagg utvisade nationaliteten. Kursen var ungefär ostlig.
Hvarför hade den gynnaren så brådtom? Nog hade
engelsmännen skäl uti att följa med krigshändelserna i östra delen af
Nordsjön, men det föreföll mig föga sannolikt, att jagaren tillhörde
kung Edvards rike. Typen var synbarligen mycket modärn, men
det gafs ju andra länder, hvilka lade sig till med dessa hafvets
vindthundar.
Med ens kom jag ihåg en sak, som förut fallit ur mitt minne.
För ungefär ett år tillbaka hade Norge beställt en ny jagare på
Yarrows varf att levereras i slutet af oktober. Kanske var det
denna, som nu styrde mot sitt nya fädernesland?
»Hvad tror ni det är för en landsman?» frågade fransmannen.
»Norsk», svarade jag.
»Norsk», repeterade han tydligen mycket intresserad. »Hvaraf
dömer ni det?»
Jag meddelade honom i korthet hvad jag visste. Under tiden
stod engelsmannen tyst och hörde på. När jag slutat, tog han
till orda.
»De skulle aldrig ha låtit honom lämna varfvet därhemma»,
genmälte han. »Hade jagaren varit färdigbyggd innan kriget bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
