Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtviflad belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oaktadt sin trötthet började fransmannen genast att
parlamentera med stationsföreståndaren.
Han behöfde nödvändigt en skjuts för att föra en sårad från
tåget till stationen.
Mannen skrattade honom midt i ansiktet.
»En häst här! Hvad skulle vi med den att göra? Nej, herrn
kan inte få skjuts.»
»Det fins väl någon som kan draga en kälke då?»
»Jag har visserligen en 19-årig pojke, stor och stark för sina
år», sade norsken dröjande. »Men någon kälke har man ej nytta
af. Snön ligger för djup för att man skulle kunna komma fram
med en sådan.»
»Något medel ges väl i alla fall. Jag skall inte spara på
betalningen, blott jag får min önskan uppfylld.»
»Låt mig få fundera på saken, så finner jag kanske något
råd.»
Mannen aflägsnade sig och började tala med sonen. Ett par
minuter senare hade de tydligen kommit till ett resultat, ty båda
närmade sig fransmannen.
»Min son åtar sig att dra honom hit på ett par
sammanbundna skidor», sade stationsföreståndaren. »Det är det enda sättet.
Som det emellertid är mycket mödosamt arbete, vill han ha 50
kr. för besväret.»
»Det skall han få», bekräftade mr Paquin. »Kan han bege
sig iväg genast?»
»Ja.»
»Låt honom då göra sig i ordning, jag skrifver ett bref
under tiden. Han skall ta det med sig. Och bäst vore, om han
likaledes medförde litet matvaror. Jag betalar naturligtvis för
dessa också.»
»Det är bra, herrn.»
Strax därpå begaf ynglingen sig iväg.
Med långsamma steg begaf mr Paquin sig till stationshuset,
där han inledde ett samtal med stationsföreståndarens fru. Till
otroligt högt pris lyckades han hyra ett litet rum, där han inlade
ett förråd af lifsmedel, hvilket han likaledes tillhandlade sig.
Som en försiktig man begärde han kvitto på, att rummet var
hans och uppslog genast sitt visitkort på dörren.
Det var åter morgon, när den sårade svenske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
