Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtviflad belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sin höjd kunde de häjda skyttelinjen i några minuter, där den
stormade an öfver fältet.
I detta ögonblick kom lokomotivet tillbaka.
»Skynda, skynda!» ropade stationsföreståndaren och sprang
vinkande med flaggan mot det pustande stålvidundret.
Trots ryssarnes kulor ångade lokomotivet fram till vagnarna.
Ifrig sprang stationsföreståndaren fram för att koppla fast det,
och han lyckades. Det blef den sista gärning, han kom att utföra
i sitt lif, ty knappt hade han lämnat spåret, förr än ett skott
sträckte honom till marken.
»Fort, vi ha ingen tid att förlora», uppmanade fransmannen.
»Nu till tåget och in i någon af de främste vagnarna.»
De tre krigskorrespondenterna och den unga engelskan sprungo
ned mot tåget, Lindh följande efter henne, liksom om han kunnat
skydda henne mot kulorna.
Fransmannens långa ben förde honom först fram, och med
ett kraftigt ryck öppnade han dörren.
Sedan hjälpte han in de andra.
I bagagevagnen, dit de kommit, lågo dussintals säckar, fyllda
med mjöl.
»Vi göra en barrikad», föreslog fransmannen, och på otroligt
kort tid hade de stapplat upp en hög med säckar mellan sig och
fienden.
»Nu äro vi i säkerhet – för stunden», sade Bennet-Hoggins
och tog fram sin pipa, som han stoppade med sedvanlig omsorg
utan att darra på handen.
»Blott tåget ginge!» önskade miss Cater. »Men detta är
kanske en egoistisk önskan, när så många personer ännu kunna
räddas, blott de hinna hit.»
De bortsprungna passagerarne hade hört signalen från
lokomotivet, och detta kallade en del af dem tillbaka. Nu voro de
lika ifriga att komma till sina platser i vagnarna som de förut
önskat att komma därifrån. Med våld sökte de klifva upp i
vagnarna och hindrade hvarandra därigenom.
Under tiden närmade sig de stridande allt mer. Ingen bland
de flyende tog befälet. Alla ville befalla, och ingen lydde.
Då hoppade Bennet-Hoggins beslutsamt ned från vagnen.
»Jag följer med lokomotivet», sade han.
Med ett språng ställde fransmannen sig vid hans sida.
»Jag också», sade han och drog fram sin revolver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
