Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lappkåtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag bryr mig inte om faror.»
»Ni måste.»
Hon betraktade honom uppmärksamt. Det låg något hårdt i
hans tonfall, som hon ej hört förut.
»Skulle ni tvinga mig att stanna här?» frågade hon.
»Det är min afsikt. Jag vill inte, att ni riskerar ert lif.»
»Jag har sagt er, att jag måste», anmärkte hon.
»Hvad kan ni ha för skäl härtill?»
Hon dröjde med svaret en stund.
»Jag skall säga er orsaken», bröt hon ändtligen tystnaden.
»Ett vad tvingar mig att gå dit.»
»Ett vad har intet värde just nu.»
»Jo, kanske just i detta ögonblick», sade hon allvarligt. »Men
jag ser, att jag måste tala, ty ni misstror mig.»
Han protesterade ifrigt mot beskyllningen.
»Ni skall höra mig», sade hon och denna gång gjorde han
ingen invändning.
»Många gånger har ni nog säkert undrat öfver hvarför jag
befinner mig här», fortsatte hon. »Det måste ligga något mystiskt
öfver att se en ung kvinna plötsligen dyka upp i ett land som
är öfversvämmadt af fiender, och då kriget rasar med en
våldsamhet, hvartill ni själf varit vittne.
Ni skall förstå mig, hoppas jag, när jag slutat min förklaring.
Min far är ägare till en af Londons största tidningar. När
underrättelsen kom, att Ryssland och Norge råkat i delo med
hvarandra, beslöts att tidningen skulle utsända en krigskorrespondent.
Saken afhandlades hemma under en middagsbjudning, vid
hvilken flere af tidningens underredaktörer voro närvarande, men
man kunde ej enas om på hvilken valet skulle falla.
Diskussionen, i hvilken min far ej deltog, blef minst sagdt
liflig.
’Hvarför inte skicka en kvinna, om ni ej anser att någon af
tidningens manliga medarbetare är lämplig?’ frågade jag.
’Vi ha nog lämpliga krafter’, anmärkte mr Howard,
afdelningschefen för utrikespolitik. ’Konsten är blott att välja ut en
bland dem. Kvinnor äro inte på sin plats på ett slagfält.’
Hans yttrande gjorde mig het. Jag anser, att äfven vi kvinnor
kunna uträtta ett och annat, på hvilket skapelsens herrar göra
anspråk som uteslutande privilegium, och jag sade honom min
mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
