Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fälttågsplanen. Veckor tillbragtes i den fullkomligaste overksamhet,
då hvarje dag var dyrbar. Men straffet var icke långt borta.
Kurfursten af Brandenburg hade legat med sin armé i
vinterqvarter i Franken, medan svenskarne sköflat hans land.
Han hade med största ifver sökt förmå sina bundsförvandter
till öppen fejd mot Sverige. Täta öfverläggningar
hade hållits mellan honom och deras sändebud. Men de
hade varit tveksamma. Alla hade velat dröja för att se
utgången af den strid han börjat mot de så mycket fruktade
svenskarne. Under tiden kom underrättelsen om svenskarnes
framryckande till Havel. Ryktet omtalade, att de snart skulle
i förening med en hannoveransk här marschera ännu längre
ned åt Tyskland, för att uppsöka kurfursten. Denne beslöt
då att hellre förekomma än förekommas. Sedan han så fort
som möjligt samlat sina trupper ur de spridda qvarteren,
skyndade han i snabba dagsmarscher mot norden. Han
lyckades ställa sitt tåg så hemligt, att den svenska krigsledningen
icke hade den minsta aning om det samma. Tidigt om
morgonen den 15 juni öfverraskade han de svenska förposterna i
byn Rathenau och nedgjorde en stor del af dem. Tre dagar
senare kom han fram till Fehrbellin, dit svenska hären
under tiden dragit sig tillbaka. Efter en kort strid stod han
såsom segrare på slagfältet. Oskicklig ledning från det
svenska öfverbefälets sida, bristande krigstukt i de djupa leden,
hade underlättat hans framgång, hvilken den svenska
tapperheten, lika glänsande som någonsin, allena icke förmått göra
honom stridig. Riksmarsken befalde nu, att svenska hären,
af hvilken större delen var räddad, skulle draga sig inom
Pommerns gränser.
Nederlaget vid Fehrbellin, hvilket egentligen taladt
endast var en oskickligt utkämpad arrièregardestrid, väckte ett
kanske ännu större uppseende i Europa än svenskarnes
infall i Brandenburg. En sådan utgång hade man icke väntat
sig. På många år, hette det nog öfverdrifvet, hade svenska
vapenäran icke blifvit så fläckad. Till råga på olyckan
kommo vid samma tid den ena underrättelsen efter den
andra om fransmännens motgångar vid Rhen. Danmark,
hvilket alltjämt lefde i hoppet att kunna återtaga sina i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
