Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmö, Landskrona och Helsingborg voro mestadels »nakote
och utan värjor». Många bland de äldre knektarne voro så
eländiga, att de knappast orkade gå, än mindre hade lust att
bruka vapen mot fienden. Man kunde snarare hålla dem för
»sofvande eller drömmande än för lefvande menniskor». Hvad
åter det nyss utskrifna skånska folket vidkom, kunde det
icke gerna brukas i sin hembygd, emedan det med all
säkerhet skulle i första strid öfvergå till fienden, dess forna,
tillbedda öfverhet. Det var sålunda icke tid längre att tänka
på anfall öfver gränsen. Försvaret gälde så många punkter,
var så öfvermåttan vanskligt, att det måste taga alla krafter
i anspråk.
Julhelgen tillbragte Karl den elfte bland sina trupper i
Venersborg »uti stor stillhet och andakt». Hans enda »recreation
efter veckans stora och trägna besvär» var att resa till
Forstena för att se till sina handhästar. Ingen kunde dock märka
hos honom något spår af blödighet, och detta ehuru hans
oförtrutna sträfvan endast tycktes lönas med »onda tidender
och händelser». Från Tyskland spordes vid årets slut, att
äfven Rügen hotades af fienden och att i landskapet Bremen
återstod endast fästningen Stade. Det öppna landet var
äfven der helt och hållet i fiendens våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
