Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om stormasten på babords sida, och stänga för luckorna till
styckeportarna, samt i stället draga ut några af de främsta
kanonerna på styrbords sida, för att kunna möta fienden med
skott genast efter vändningen. Han hann emellertid knappt
utsäga befallningen, förr än det stora fartyget redan låg i
vändningen. De tunga kanonerna, som varit utdragna i lofvart,
kommo derigenom i lä och stodo snart med mynningarna
rätt ned i vattnet. Artillerikaptenen ropade åt sitt folk, att
de skulle draga in dem. Men det förmådde icke med alla
sina krafter att rubba de tunga trettiosexpundingarna.
Gyllenspak, som insåg den hotande faran, sprang åter upp på
skansen, der öfveramiralen och officerarne höllo sig fast i vant
och tåg. »För Guds skull stryk seglen», skrek han, »och
lofva om!» Men ingen lyssnade till hans ord. I samma
ögonblick blefvo de aktersta seglen omsvängda och fingo vinden
från orätt håll. Gyllenspak sprang då till märsfallet för att
åtminstone få ned stora märsseglet. Medan han arbetade
dermed, kom kapten Torsk uppspringande på däck och skrek af
alla krafter »Lofva, lofva, i Jesu namn!» Men det var nu för
sent. Allt var larm, förvirring, rök. I nästa ögonblick kom
en häftig stormby och fattade i de aktre omsvängda seglen
samt vräkte det stolta skeppet ännu mera på sidan. Det
återstod väl ännu ett medel till räddning genom att kapa
masterna. Men ingen kom sig för dermed. Bestörtningen hade
gripit omkring sig bland den ovana besättningen, och om några
ögonblick låg det nyss så stolta skeppet på sidan med master
och segel jems med vattenytan. Vattnet rusade in genom de
öppna styckeportarna och däcksluckorna, och efter några
minuter syntes intet mera af skeppet ofvan vågorna än »platta
sidan om styrbord». Dit sökte nu några af besättningen rädda
sig, medan andra kastade sig i vågorna, för att gripa fast i
någon planka att hålla sig vid. Då hördes en häftig knall.
Den öfver vattnet liggande skeppssidan öppnade sig för en
väldig eldpelare, och allt samman försvann i djupet.
Creutz hade redan dessförinnan omkommit. I det längsta
hade han sökt hålla sig fast i ett af vanten. Men då vattnet
steg honom upp till halsen, »befalde han sin själ i Guds
händer och släppte af». Då Gyllenspak, som fick göra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
