Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reskassa af endast 4 riksdaler hade han börjat sin vandring
»igenom denna onda och snöda verld». Hos Rehnsköld,
hvilken han tjenade i öfver åtta år »för pojke» och hvarunder han
åtföljde Torstenssons här på tåget till Danmark, hade han mer
än en gång fått smaka, som han säger, »obränd aska». Hans
förman hade emellertid mer och mer fäst sig vid den qvicke
och modige gossen och lagt märke till hans stora anlag
för ritning. Han har derför utverkat en anställning åt
honom hos dåvarande generalqvartermästaren Mardefelt. Hos
denne hade Dahlberg sedan vistats i fem år samt slutligen
förordnats till konduktör med 10 riksdalers årlig lön och fri
kost. Alltjämt brinnande af håg att tillegna sig kunskaper
och färdigheter, hade han företagit en färd inåt Tyskland,
hvilken varit nära att utsträckas till långt aflägsnare nejder.
En ung fransk adelsman hade i Wien erbjudit honom fri
resa till Konstantinopel, och då han höll före, att det var
mycket bättre »att slita ondt i främmande orter än att ligga
hemma på sopvrån», hade han beslutat att följa honom.
Men kriget med turkarne hade hindrat deras färd, när de
hunnit ett stycke in i Ungern.
Efter hemkomsten till Sverige hade Dahlberg sökt
anställning vid armén. Han hade fått löfte om ett kompani, men
många »herrebarn» hade varit i vägen för honom, och han
hade snart funnit, att utsigterna till befordran för honom
voro mycket ringa. I stället hade han som informator
åtföljt några förmögna ädlingar till Italien, der han under ett
par år flackat omkring. Då hade han sommaren 1656 fått
bref från sin gamle lärmästare i fortifikationen Mardefelt,
deri denne lofvat honom god befordran, om han
skyndade sig till svenska armén i Polen. Han hörsammade
kallelsen och nämdes genast vid sin ankomst till
generalqvartermästare-löjtnant vid stora armén. Nu hade följt en tid af
rastlöst arbete. Än hade det varit en fästning, som skulle
belägras och som Dahlberg med ögonskenlig lifsfara
rekognoserat, än ett läger som skulle utstakas, än en bro, som
skulle läggas öfver någon af de många polska floderna.
Men dylika arbeten hörde till Dahlbergs syssla, och han
fullgjorde dem städse till Karl X Gustafs stora nöje. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
