- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
87

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken skyndade sig i full marsch nedåt Fylle å, medan en
mindre afdelning syntes i färd med att återställa den nyss
förstörda bron öfver nämda å.

När Duncam såg de svenska förtrupperna närma sig,
blef han alldeles rådvill. I stället för att antingen låta sina
trupper skyndsamt gå öfver ån på de många vadställena
och derefter med all kraft söka bryta sig igenom på vägen
åt Laholm, eller också intaga en fast ställning bakom ån,
lät han sina truppafdelningar, den ena efter den andra, i all
maklighet gå öfver på bron, när denna ändtligen hunnit
återställas. Han gaf härigenom svenskarne icke blott tid att
få fram alla sina trupper, utan mötte dem sedermera i en
ställning, som var omgifven af beherskande höjder och
hade ett vattendrag i ryggen.

Emellertid hade Ascheberg sändt bud tillbaka med
berättelse om hvad han sett. Helmfelt gaf derför befallning åt
tre af de främsta sqvadronerna att skynda till förtruppernas
understöd. Men konungen var så otålig, att det icke dröjde
många ögonblick, förr än hela svenska rytteriet satte af framåt
vägen i fullt traf med konungen i spetsen. Främst
trafvade drabantsqvadronen, äfven kallad konungens garde till
häst, fördt af öfversten Nils Bjelke, derefter Vestgöta ryttare,
Smålands ryttare, Drottningens lifregemente, Wittenbergs
dragoner och sist Sperlings dragoner. Vägen gick fram öfver
sluttningen af ett berg. Till venster, nedanför den samma, låg
ett mindre kärr, till höger en by, inhägnad med höga
gärdesgårdar. Man kunde derför icke komma fram annat än
sqvadronsvis. När passet var genomgånget, hvilket skedde
med sänkta fanor och standar, på det att fienden icke skulle
kunna uppskatta styrkan, sågo ryttarne framför sig ett
vidsträckt, tufvigt och stenigt ljungfält och ett stycke fram på
det samma — »på ett falkonettskotts afstånd» — hela
fiendens armé uppstäld i slagordning. Rytteriet intog båda
flyglarna, i midten syntes långa rader af pikenerare,
bredbenta och med högburna pikar, samt bredvid dem
musketerare, som förskansat sig bakom sina »svinfjädrar» [1] Man


[1] För att skydda sig mot rytteriets anfall voro musketerarne denna tid
försedda med ett sex fots långt spjut med fyrkantig spets, den s. k.
»svinfjädern», hvilket de under marschen buro i en rem, så att det släpade efter
dem på marken. Under strid borrades dessa »svinfjädrar» fast i marken, så
att de riktade spetsarna snedt framåt. Bakom dem kunde sedan
musketeterarne i mera lugn afvakta sina ridande motståndare. Men äfven detta
skydd var svagt, i synnerhet mot flankerna. Derför voro musketerare
vanligen förenade med pikenerare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:23:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigda1675/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free