Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning, fastän det »utan den ringaste andedrägt måst träda
i action». Men här hade fienden hållit envisare stånd.
Ändtligen var han nära att vika, äfven här, då plötsligt en större
skara dragoner kom framrusande från den fiendtliga sidan i
vild fart. Deras anfall träffade Börstells brigad, hvars
musketerare i ögonblicket förut hunnit ladda på nytt. Det
gick dock icke så fort att få ett skott ur de tunga
musköterna, äfven om man efter mycket besvär hunnit ladda dem.
Först skulle den brinnande luntan noga inpassas mellan
klorna på den stora hanen, derefter skulle man fatta om
dragaren och skynda sig att trycka af, innan lågan från
grannens fängkrut slog upp i ansigtet. Också kullreds
Börstells folk, innan dess salva hunnit lossas, af de framrusande
dragonerna, hvilka, kastande sig öfver bakre träffen, bröto
sig fri väg i riktning åt Laholm. Deras kamrater vågade
dock icke följa dem, utan drogo sig i stället, sällsamt nog,
tillbaka mot Fylle å. Duncam hade nämligen kommit till
insigt af det fel han begått, då han icke mottog anfallet på
norra stranden, och han sökte nu godtgöra det genom att
under full strid gå tillbaka öfver ån, hvilket naturligtvis var
ännu mycket farligare och endast kunde åstadkomma
förvirring och nederlag. General Max Rosenkrantz fick
befallning att med sitt fotregemente och qvarlefvorna af Lützows
dragoner skydda återtåget. Men när danskarne drogo sig
undan, följdes de tätt i spåren af svenskarne. Den tappre
Rosenkrantz försvarade sin post framför bron med största
hjeltemod, tills han färgade den med sitt hjerteblod.
Warnstedt, en annan tapper officer, som förde den ena af hans
bataljoner, sårades, Lützow stupade, och svenskarne trängde
slutligen fram öfver bron till andra stranden.
Duncam hade under tiden sökt uppehålla svenskarnes
högra flygel medelst elden från sina kanoner, hvilka stodo
någorlunda högt på norra stranden. Men ehuru afståndet
endast kunde hafva varit ett tusen steg, gjorde de likväl
föga verkan. Karl den elfte, som vardt allt otåligare att
komma öfver ån, lät derför äfven flygelns andra träffen rycka
fram. Helmfelt måste gifva befallning åt de främsta
sqvadronerna att kasta sig i vattnet. Då var Bjelke nog lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
