Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vardt mycket belåten. Nu behöfde han således icke såsom
vid Landskrona ligga i veckor och hafva tråkigt. Äfven
generalerna instämde i hertigens förslag. Om man ginge
allt för omständligt till väga, kunde den svenska hären
återvända starkare än någonsin och tvinga dem att upphäfva
belägringen. En trumpetare sändes emellertid för syns skull
att uppfordra kommendanten, öfversten Wulfklo, att
dagtinga. Nästa dag, helsades det honom, vore det för sent.
Men denne, som kände sin styrka, helsade i hånfull ton
tillbaka, att han endast ville lemna svaret med sina kanoner.
Nu fingo de danska trupperna befallning att göra sig i
ordning att storma följande morgon. I första daggryningen den
15 augusti skulle två kolonner, hvardera bestående af 500
man, framrycka mot de båda norra hörnbastionerna, medan
en tredje kolonn skulle utföra ett skenanfall mot östra
sidan. Allt återstående fotfolk skulle följa efter de två
förstnämnda kolonnerna såsom reserv.
På utsatt tid bröto kolonnerna ur lägret. Vägvisarne
förde dem, såsom de lofvat, torrskodda ända fram till
grafkanten. Utan att upptäckas af de svenska vakterna,
lyckades de äfven komma öfver grafven, och först när de sökte
klättra uppför vallen, kom besättningen i rörelse.
Larmtrumman hördes nu från torg och gränder. Yrvakna skyndade
soldaterna ur qvarteren. Men det var de svenska för sent.
Uppe på vallen mötte de visserligen de stormande så
hjeltemodigt, att dessa på flere ställen måste vika. Kaptenerna
Gyllenadler och Skyttenhjelm satte sig sålunda i spetsen för
några kompanier och kastade tillbaka allt som kom i deras
väg. Men danskarne fingo alltjämt förstärkning af friska
trupper, då deremot svenskarnes antal minskades för hvarje
minut. Efter två timmars strid måste kommendanten
slutligen uppgifva försvaret och dagtinga. Utan att ett enda
styckeskott hade lossats eller en löpgraf uppkastats, var den
starka fästningen fallen. Rika förråd af alla slag tillföllo
eröfraren. Deras värde i penningar skänktes af konungen
åt hertigen af Ploen, hvilken åter enligt sin vana lät utdela
penningarna bland trupperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
